Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ny konstbok om Gävleborgs psykosvård

En ny bok av konstnären Marie Bondeson ger en inblick i psykosvården på Gävle sjukhus.
– Vad kan man göra åt hopplösheten? Vilka vägar finns det för att bli frisk? Det är det som jag har velat sätta fingret på.

Annons

Förra hösten berättade vi om ett pågående projekt på Gävle sjukhus psykosavdelning, där Marie Bondeson varit artist in hospital. Nu har hennes erfarenheter från Gävle sjukhus sammanfattats i boken ”Elefanten och jag” som presenterades under konstmötet Forum: Konst i Jädraås i veckan.

Marie Bondeson är nu klar med sin konstbok om Gävleborgs psykosvård.

Marie Bondeson fick uppdraget av Region Gävleborg för att skapa en bättre förståelse för platsen. Vilken offentlig konst passar i en sjukhusmiljö? Ett dåligt exempel är skulpturen av lekande barn som finns utanför avdelningen, ett konstverk som för många signalerar glädje men som för patienter snarare kan ge fel signaler om de själva har haft en dålig barndom.

Marie Bondeson återkommer hela tiden till stämningen av hopplöshet som präglar vårdavdelningen.

– Man kanske blir hemmablind om man arbetar där, men om man kommer utifrån ställer man frågan: Går det verkligen att bli frisk här?

I boken skildrar hon hur hon möter vårdavdelningen och personalen där i olika roller. Som vårdpersonal och kurator, men också som patient. Hon börjar med att skriva in sig och skildrar i dagboksform känslorna av maktlöshet.

”Det är som om barn och personalen är våra föräldrar som ser till att vi äter och sover och stannar här. Våra förmyndare i de vita rockarna. Som om de alla är samma kropp”, skriver hon.

En annan del av boken berättar om hur hon i läkarnas samtalsrum öppnar upp en kreativ verkstad. Titeln på boken, ”Elefanten och jag – en flugas betraktelser i psykosvården”, kommer av psykiatrin som ett ämne som det talas tyst om.

”Jag tänker mig att hela psykiatrins historia är en elefant i samhällsrummet. Man har alltid låtsats lite som om det regnar inför psykisk sjukdom.”

Boken med hennes subjektiva möte med psykvården i Gävle kan nu användas som kunskapskälla i en diskussion om vad vården är och kan vara.

– Boken kan vara en utgångspunkt i samtal med politiker och andra ansvariga om vad vi vill med psykiatrin.

*

Läs mer: Konstnären som skrev in sig själv på psyket

Mer läsning

Annons