Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vacker hyllning till Engeltofta

/

Annons

På grosshandlarepoken vilar Gävles välstånd. Utan grosshandlarnas expansionslusta under det viktiga 1800-talet vore stan en annan. Det där är lätt att glömma, särskilt för sena tiders alltför historielösa generationer.

Hade inte företagsamma grosshandlare, industriledare och andra stadens och kapitalets starka män (och kvinnor) agerat så snabbt efter branden 1869 hade vår stad inte rest sig ur askan. (Vi ska nog också sända en tacksamhetens tanke till att demokratin då inte var ett historiskt faktum. I så fall hade den nya stad som växte fram ännu dragits i långbänk. Den som tvivlar hänvisar jag till de debatter som regelbundet och intill förväxling och förblandning lika, uppstår när nya planer presenteras...)

Till den här epokens ståtligaste monument hör Engeltofta. Av Gävles många byggnader från denna omvälvande tid är det en av mina absoluta favoriter. Den ståtliga byggnaden, lik en prunkande krokan, byggdes i början av 1880-talet som sommarviste för Bengt Gustaf Kronbergs familj. Självmedveten och oblyg, ville den manifestera ägarens makt. Den var, enligt tidens sed, nämligen inget att skämmas för. Bara den ohistoriske påstår det.

Utefter Norrlandet restes ett efter ett av dessa monument. De som är kvar, med Engeltofta i spetsen, tillhör förstås en synnerligen viktig del av vårt kulturarv.

Nu har Birgitta Lundblad som i fjol tillsammans med Lars Lindh kom med den magnifika monografin (skaffa och läs!) över E A Hedin – ”stadsarkitekten som byggde halva stan” forskat vidare i Hedin och hamnat på Engeltofta.

Hon ger oss i den 70-sidiga skriften ett förnämligt bidrag till förståelsen av vår stads kulturhistoria. Så mycket finns inte skrivet om denna märkliga byggnad men Birgitta Lundblad har sorgfälligt gått igenom handlingar och protokoll, brev och köpekontrakt, ritningar, kartor och planbeskrivningar. Varje arkiv som kan ha ruvat på material har gåtts igenom.

Det är ingenting mindre än en hängiven forskarinsats.

Det var 1881–1882 som sommarpalatset på Engeltofta uppfördes för Kronberg efter E A Hedins ritningar. Det blev en slottsliknande, tyngre arkitektur än man var van vid här ute med profilerade taktassar och fönsteröverstycken. En läcker byggnad och storslagen anläggning med lusthus, badhus och badstrand. Interiören med generösa sällskapsutrymmen, elegant möblerade i tidens smak, gick inte heller av för hackor.

Bengt Gustaf Kronberg gick bort 1901. Sonen Erik tog sedan över efter fru Augustas död 1905. Man byggde nu ut i samma stil så att byggnaden blev längre, Birgitta Lundblad förmodar att E A Hedin var den som utförde ritningarna, även om de inte återfunnits. Elegansen inomhus förstärks ytterligare.

Sedan kommer pensionatsrörelsen. En Hilma Johansson Hamrin tar över, Birgitta Lundblad kallar henne ”Gävles svar på Wilhelmina Skogh?”.

1933 är det dags för CH-familjen Zedrén. Det blir sommarrestaurang där för Gävles krögare nummer ett, Oscar Zedrén. Stora fester. Mycket populärt (det var det också på å Hilmas tid).

Och sedan kommer SKF Hofors arbetareförening. Det blir ett semesterhem för Hoforsarbetarna. Ända till 1980.

Då vill Sigvard Lindfors, bosatt i Schweiz, köpa. Detta efter att Gävle kommun inte svarat på SKF:s undran om den vill ta över. Lindfors var i konfektionsbranschen men kallades i den vulgära debatten – jag minns den som i går inte för annat än ”skinnhandlaren”.

Skulle en sådan ta över det fina Engeltofta, undrades det upprört. I spetsen för opinionen gick Ewert Söderberg i Arbetarbladet. Och nu tvingades, mer eller mindre, Gävle kommun att utnyttja sin förköpsrätt.

Och visst blev Engeltofta uppskattat av Gävleborna med sommarens jazz- och kulturkvällar, bad och servering. Även om jag tror att det hade kunnat bli bra med Lindfors som ägare också. Han hade själv planer på ett slags kulturcentrum här ute. Ja, det talades till och med om ett svenskt Louisiana.

Och nu har kommunen sålt i sin tur. Det gick bort i fjol för nio miljoner.

Till sist kan jag inte låta bli att citera ur Birgitta Lundblads utmärkta dokumentation över hur det kunde låta i debatten 1980:

”Impulsköp

Pampigt men slitet

Aptitligt som en bakelse

Byggnaden Engeltofta är ett prov på mänskligt vansinne när resurser en gång i tiden medgavs för att en grosshandlare skulle kunna visa prov på sin storhet och förmögenhet och bygga Engeltofta som sin sommarstuga”

Mer läsning

Annons