Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vilken sågning av Gävle!

/
  • Gävles ansökan sågad i Upsala Ny Tidning. Men Ale Möller, i kväll på konserthuset i Gävle, finner nåd.

Annons

Med satanisk skärpa, satirisk udd och mild men dräpande ironi har frilansjournalisten Jan Gradvall i Upsala Nya Tidning dömt ut Gävles ansökan om att bli europeisk Kulturhuvudstad (UNT 22/11 -08).

Det är för mycket at säga att han slaktar Gävles ansökan. Gradvall använder löjet, ett alldeles för underskattat vapen.

Redan i rubriken sågas denna ”förskönande ansökan från Gävle”. Underrubriken påpekar precis det vi ofta förklarat; ”Stor del av kulturbudgeten går till idrott”. Helt enligt definitionen på kultur i Gävle: Kultur är det kultur- och fritidsnämnden ger pengar till.

Sen har han förstås ytterst roligt åt att Gävle jämför sig med Paris och vem som har varit i Paris har inte roligt åt det?

Gradvall har också sett att man påstår att Gävle har en egen flygplats! Visste ni det, kära Gävlebor?

Jo, så här – och man skriver för säkerhets skull på engelska i ett skamligt försök att lura européerna där nere: Den ligger nära (!) centrum, ”a short distance from the airport.”

Ridå.

Men jag kan inte låta bli att saxa ett stycke Gradvalliana:

”Det ska bli intressant vad alla de influgna storstjärnor som Gävle utlovar under sitt kulturhuvudstadsår kommer att tycka om Gästriklands Paris. Men Brian Eno, David Byrne, Laurie Anderson och Yoko Ono kommer åtminstone verkligen (att) få chans att lära känna varandra under taxiresorna mellan Arlanda och Gävle”.

Ironi är alltid kul. Men under den är det allvar. För Gävle bluffar alltså.

Inte kommer de där stjärnorna. Inte kommer James ”Titanic” Cameron till en dokumentärfilmfestival med havet som tema. Det där är bara önskedrömmar, gripna ur Open call.

Jag har försökt syna den där bluffstoppen i åtskilliga krönikor. Men får bara ett hånfullt Goddag, yxskaft till svar.

Gradvall undrar om det ens är tillåtet att ge så ogrundade och orealistiska löften som Gävle gör: ”Fast det är kanske just detta som Gävle menar med sitt tema ’Kulturell allemansrätt’: rätten att kunna påstå precis vad som helst om kultur.”

Thomas di Leva ska ju göra ett allkonstverk, ”Gävle i kosmos”. Gradvall noterar sötsurt att Thomas kommer att fylla 51 år 2014. ”Hans senaste album som kallades ett mästerverk av kritikerna var ’Rymdblomma’, släppt 1989”.

Gradvall konstater sen, som vi så ofta gjort, att i Gävles ansökan kan vad som helst vara kultur. Som idrott.

Kultur kan också vara en ”helbrägdagörare”. En Mädchen für Alles som kan fixa allt, lösa allt, precis allt. Någon som kan nå alla: ”Marginaliserade grupper, lågutbildade, ekonomiskt svaga, arbetslösa, sjuka, personer med funktionshinder, barn och gamla och inte minst invandrare”.

Puh!

När gävleborna fått önska i ”brain shops” (!) så har det bland annat blivit ett ”musikönskekafé i Bertil Perrolfs anda”...

Gradvall dräper så till med följande:

”Satirgruppen Public Service skulle kunna läsa högt ur Gävles ansökan.

Och han nämner ”belysningsmanifestationen: All belysning i Gävle släcks på ett bestämt klockslag. Fem minuter snare tänds den igen. Detta för att sätta fokus på miljön omkring oss.”

Som sammanfattande slutminus anger Gradvall ”alla ogrundade löften. Helt oberoende av gratistidningskrisen ska Gävle starta gratistidningen Dagens Kultur”

Men något positivt finns väl?

Jodå. Ale Möller Band, ”ett världsnamn inom världsmusik”

I kväll, onsdag kan han höras på Gävle konserthus.

Vilken stad Gradvall själv tror på?

Umeå förstås.

Det är där möjligheterna och allvaret finns.

Så vi kan nog pusta ut i Gävle.

Mer läsning

Annons