Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Monk möter Bitte Kronkvist

Annons
Nu drar Bitte Kronkvist ut i det okända,med Indien som första etapp. Hon har sålt sin lägenheti Gävle och sista maj jobbade hon sin sista dag som chefpå musikbiblioteket i Konserthuset.

Namn: Bitte Kronkvist

Ålder: 48 år

Yrke: Bibliotekarie

Född: I Örkeljunga

Familj: Nej

Bor: Har sålt sin lägenhet vidBoulognerskogen

Hur vågar du släppa allt och dra ut i världen?

Jag vill leva ett fullödigt liv. Det härär något som har pockat på i rätt mångaår och nu är det läge att ta hoppet ut i det okända.

Hur länge har du haft de tankarna?

Det var för fyra år sedan, tror jag, somtankarna kom. Det är något som jag aldrig funderatöver tidigare men som jag känner att jag måstegöra för att bli fri.

Är det ungefär som när andra säljerallt och seglar jorden runt?

Vi har olika sätt att gå till väga,vi har olika vägar i livet. För mig handlar det om atthitta mina gränser. Att få reda på vem jag ärnär jag inte arbetar. Arbetat har jag gjort sedan jag varelva år då jag började jobba på somrarna.Jag tror att vi identifierar oss med den roll vi har i arbetet.Och eftersom jag själv varken är maka, mamma eller mormor,jag har ingen familjeroll, så har arbetslivet och yrkesrollenblivit ännu större.

Ungefär som att du är vad du gör?

Ja, jag upplever det så. Vi lever i en duktighetskulturoch i min familj har alla varit duktiga. Jag är yngst avfyra syskon och alla i familjen arbetade mycket. Det har handlatom att klara sig bra.

När fattade du det här beslutet?

Dagen efter trettondagen i år. Egentligen ärdet en längre process. Jag blev erbjuden av en kompis attbo i Stockholm, och då tänkte jag på det. Senvar det tal om ett arbete, som inte blev av. Tidigare hade jagaldrig haft några tankar på Stockholm. Men dåbestämde jag mig för att jobba till sista maj och sedanflytta till Stockholm. Då var det färdigjobbat här.Nomaden i mig har nog fått för litet näring.

Varför åker du till Indien?

Det har varit en dröm från förr somjag glömt bort och som jag blev påmind om. Nu har jagskapat situationen och insåg att dit ska jag åka.Nu i sommar är det för varmt så jag åkeri september, efter monsunregnen då allt blommar och ärvackert, friskt och grönt.

Vart ska du ?

Till ett stort ashram i Puna. Där mötsöst och väst i en kombination av österländskmeditation och västerländska terapier.

Hur har du hittat det stället?

Av en slump. Någon föreslog att jag skulleåka dit under en period i mitt liv när det inte varså roligt att leva och där fick jag tillbaka lustenatt leva, och modet att leva mitt eget liv. Där dansadesdet mycket och jag har alltid dansat.

Jag önskar alla upplevelsen att hitta sin egen platsoch förmåga i samspel med andra, att låta sigsjälv ta plats. Ungefär som Kay Pollack har sagt vidsina kurser att man ska ställa sig frågan "Hur blirjag den jag är ämnad att vara". Det handlar om en långprocess.

Jag har varit i Indien två gånger, senaste gångeni nio veckor. Och när en kurs jag skulle gå påblev inställd och jag fick ledigt en vecka började detsnurra i huvudet. Vad skulle jag göra? Åka till Himalaya,titta på delfiner i Goa, borde jag inte arbeta? Mitt huvudgick verkligen igång. Sen kom en norsk kvinna som hade hittaten kurs som jag kunde vara med i och det blev jättebra förmig. Men det var en tankeställare.

Hur lyssnar du på dig själv?

Jag bara lyssnar. Jag har blivit bra på det.Jag har övat mig, det är det enda man kan göra.

I vår sociala värld har vi lärt oss att lyssnapå andra. Men det får inte ta över. Man måstelyssna på sig själv också.

I början, när jag lyssnade på mig själv,var det starka känslor och stora uttryck. Men ju mer manlär om sig själv, desto mer finstilt, desto mer subtiltblir det.

Det är viktigt när man umgås med andra attman inser vad som är mitt och vad som är deras önskaneller krav. Ju bättre man känner sig själv, destolättare är det att vara öppen och att inte varaprestigladdad. Att kunna erkänna att om något gårfel på jobbet så betyder det inte att det ärmig det är fel på.

Du gick i väggen i jobbet?

Ja, förra året efter att ha jobbat oerhörtmycket i ett år. Vi ville ju att det skulle finnas mycketpå hyllorna, att våra besökare skulle vara nöjdaoch att chefen skulle vara nöjd. Och vi hade jättemycketöppet.

Jag hade aldrig trott att jag skulle kunna gå in i väggeneftersom jag är så stark. Så plötsligt endag orkade jag inte mer. Det var svårt att acceptera. Jagblev sjukskriven i fem veckor och trodde att jag kunde börjajobba igen men i stället blev det halvtid under ett halvår.

Det får mig att tänka på när jag vari Indien och vi jobbade i en trädgård. Där fannsockså nätta japanskor som sa till mig att jag intebehövde jobba som en tysk. Det var en tankeställare,men jag har alltid varit van att jobba hårt. När domtog två krukor tog jag tio. Och jag ställde mig frågan,för vem gör jag det?

Vad hände när du blev utbränd?

Jag blev nog inte utbränd utan snarare utmattad.Jag gav upp. Jag kunde säga, "jag kan inte" utan att kännaatt jag själv var värdelös. Det var ett blad somvändes i mitt liv.

Berätta om dansen i ditt liv!

Jag lärde mig dansa foxtrot och vals hemma iköket och när jag gick till dansbanan som tonåringtyckte jag att folk dansade snajdigt.

När jag sedan kom till Lund och började läsa1970 tog en kompis mig med till folkdanslaget och det var detroligaste jag någonsin gjort. Jag började dansa ochgick kurser och började själv som studiecirkelledare.

Så du dansade i folkdanslaget?

Inte så länge. Jag gick i ställetmed i det radikala folkdanslaget som inte sysslade med uppvisningsdansutan danser som av tradition har dansats, som polskor och kadriljer.Jag var med och bildade dansstället Schottisbersån,som fortfarande finns. Men sedan jag flyttat till Gävle hardet inte blivit så mycket dans. Jag har lett någrakurser.

Jag gillar fridans också. Jag behöver ingen partnerför att dansa.

Salsa då?

Jag började en kurs och det ska jag ta upp igen.Jag vill gärna lära mig att bugga också. Annarsär det polska jag är specialist på.

Har det här intresset något att göramed att söka sina rötter?

Nja, jag vet inte. Det berodde nog mer på dentiden. I dag hade det nog varit salsa som jag hade funnit. Minungdomstid var under den progressiva, radikala tiden och dåhandlade det även om att erövra sina rötter.

Är du politiskt engagerad?

Nej, jag har aldrig varit medlem någonstans.Jag driver mina egna projekt.

Du håller också på med massage!

Ja, det lärde jag mig under den tiden närlivet inte var så roligt. Det är ett sätt attsamtala med sin egen kropp. Man har många minnen i kroppen.Den kultur vi lever i är antikroppslig. Vi berör intevarann, vi kramas inte. I massage kan man koppla av och bara vara.

Det finns många aspekter på det här. Vi leveri en snabb värld där allt antingen är framtid ellerminnen. Men kroppen och andningen är i nuet.

Vad för slags massage håller du påmed?

Intuitiv massage. Det kan bli väldigt olikaberoende på vem som får behandling. När jag harhaft det tufft på jobbet har jag inte orkat. Det krävertillgång till mig själv.

Varför kom du till Gävle?

Jag fick jobb här. Då jobbade jag i Borlängeoch ringde Gävle bara för att fråga om något.Jag pratade med Åsa Wirén på länsavdelningenoch hon erbjöd mig jobb direkt, med att rationalisera talboksavdelningen.

Hon behövde svar samma dag på faxen eftersom tidengick ut. Och just då blev jag uppsagd från min renoveringslägenheti Falun. Då var det lika bra att hoppa på. Och påden vägen är det. Nu har jag bott i samma lägenheti elva år. Det är det längsta sen jag flyttadehemifrån för 30 år sedan.

Hur mycket styr du över ditt eget liv?

Jag styr mitt eget liv. Men vissa saker rårjag inte på. Men jag gör själv mina val. Jag troratt man kommer till vägskäl under livet där mankan välja att gå till vänster, till höger,rakt fram eller kanske snurra runt helt. Ibland kan jag tyckaatt jag gör samma val fler gånger så jag vetinte.

Vad är meningen med livet?

Jag vet faktiskt inte. En del av mig tror att livetär för stort för att förstås. Den andradelen tror att det handlar om att få syn på vem jagär, att hitta min plats. Men ibland slås jag med häpnadöver hur stort livet kan vara. Att levandet, varandet, kanvara så stort. Det är vi som begränsar det. Detär lätt att glömma bort i vardagen, när manlever i en stressig, kravfylld och snål miljö.

Att meningen med livet är att odla kärleken. Jagsa till en arbetskamrat i dag att jag vill göra saker somgör att mitt hjärta blir större. Att man ska varagenerös både mot sig själv och andra.

Nu lämnar du Gävle. Vad kommer du att sakna?

Mina vänner. Boulognerskogen. Jag kommer attsakna utposter som Billudden och Iggön. När jag stårpå stenarna längst ut på Iggön kännerjag ibland att jag har kontakt med Gud. Där ute finns ettklapperstenslandskap och när man hoppar på stenarnamåste man vara närvarande i sina fötter. Det ären meditationsform som upptäcktes där.

Jag är levnadsglad och vill inte avstå frånlivets goda, även om jag också vänder mig inåt,som en Buddha. Jag väljer inte bort livets njutningar, somgod mat, gott vin, riktiga kalas.

Jag kommer också att sakna mina arbetskamrater. Dethar varit tufft här men vansinnigt roligt.

Hur gör du när du roar dig?

Jag umgås med vänner. Jag reser en del.En stor del av mitt liv är att dansa och sjunga. Det ärdet roligaste jag vet, faktiskt. Det händer att jag dansarbakom disken här i musikbiblioteket.

Vilken är din egen musiksmak?

Den var bred innan jag började här ochnu har den fördjupats betydligt. Min grund är folkmusikenmen jag har alltid gillat även jazz och har gått pårockkonserter. Nu har jag hittat djupare i alla genrer.

Vad är det som är så speciellt medmusik?

Den är så omedelbar, den lämnar ingenoberörd. Den kan göra dig romantisk, köpglad ellerheligt förbannad. Det finns så många fasetter.

En gudagåva?

Absolut! När jag hör en bra konsert somsvänger, där musiken är tät, då kanjag tänka, nu har dom kontakt med Gud. Jag upplever musiki kroppen, känner hur det svänger och det kan det görai klassisk musik likväl som utflippad jazz. Och gärnamusik i förening med dans. Om jag hade vetat då vadjag vet nu hade jag sysslat mer med dans.

Vad är det du vet idag?

Att jag längtar efter detta samspel med migsjälv, min egen kropp. När jag var ung var det barafoxtrot i parken hemma. Men detta uttryck som är dans, detär underbart.

Du har inte bildat familj. Varför?

Det är inget som jag själv har bestämt.Det har bara inte blivit så.

Vad gör du om fem år?

Det kan vara många saker. Jag tror att jagkommer att arbeta med utveckling av människor men att detockså kommer att finnas sång, dans och musik i mittliv. Jag är bra på folk och har funderat på attbli coach på något sätt.

Är det därför du har sökt chefsjobb?

Det här jobbet sökte jag inte. Jag bleverbjuden det. Först sa jag nej men så tog jag det ialla fall och det är jag oerhört glad över. Jaghar lärt mig mycket. Och jag kan tänka mig chefsjobbigen.

Vad gör du närmast?

Jag flyttar till Stockholm och ska bo hos en kamratsom har lånat ut sin lägenhet. I september åkerjag till Indien. Det är märkligt, men när jag saupp mig var det som om jag la en pusselbit som föll påplats. Och sen löste sig allt praktiskt. På ett märkligtsätt. Beträffande var jag skulle bo, vad jag skullegöra med min lägenhet och var jag skulle ha mina saker.Folk kom och sa, det fixar jag, det tar jag hand om.

Hur känns det?

Jättebra. Jag tror inte att jag har gjort ettbättre val tidigare i mitt liv.

Har du inte känt någon panik, någonrädsla?

Nej. Inte sedan jag hade en dröm. I drömmenfärdades jag på en strid flod och närmade migett vattenfall, som halva Niagara ungefär. Jag insågatt jag skulle dö om jag följde med vattnet. Såenda vägen ut var att flyga. Jag sträckte ut armarnaoch flög. Så tittade jag åt sidorna och därflög två fåglar. De skulle bara kolla om jagklarade mig. Annars skulle de hjälpa till. Och när jagtittade ner såg jag ett blankt vatten fullt av människori små båtar som ocks&ar

Mer läsning

Annons