Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Monk möter Håkan Leijding, del 1

Annons
Under stor uppståndelse lämnade affärsmannenHåkan Leiding Gävle år 1987 och flyttade tillSpanien. Då hade hans företag gått i konkursoch det hade förorsakat både rubriker och löpsedlar.

För några veckor sedan kom det ett brev till GefleDagblad från en Eric Leiding i Mexiko. Det visade sig varaHåkan som bytt namn. Namnet Håkan är inte specielltgångbart på spanska. Håkan skrev om sina minneni brevet. Vi blev intresserade. Kerstin Monk åkte till Mexikooch träffade Håkan Leijding som här berättarsin livshistoria.

Mammon var aldrig min Gud, säger Håkan Leijdingsom inte lever något lyxliv i Mexico.

Tvärtom, han lever enkelt och jordnära. Kontaktmed Sverige har han genom mamma Anna, barn och barnbarn. Han ärskuldfri men har själv skulder att driva in, lån tillvänner som låtit bli att betala.

Namn: Håkan Leijding

Ålder: Fyller 60 år den 29 augusti

Familj: Hustru Betty, vuxna barnen Carolaoch Johnny, rottweilern Prince, spanska schäfern Lady ochmexikanska blandrashunden Chitiquita, som själv söktesig till familjen

Född: I Stockholm, på Blekingegatan.Flyttade till Gävle med två systrar, pappa Uno ochmamma Anna vid tolv års ålder

Bor: I eget hus i Todos Santos, Baja Californiasur, Mexiko

En gråhårig man i blå shorts och kortärmadskjorta möter mig på flygplatsen i La Paz. En flygplatsinte större än den i Rörberg, utanför en stadmed 160 000 invånare men som verkar betydligt mindre änGävle. En stad i Baja California syd som trots namnet inteär en plats i Kalifornien utan på den halvö somgår ner från San Diego in i Mexiko.

La Paz ligger nästan längst ner på den 140mil långa halvön.

Åtta mil längre ner, i Todos Santos, har HåkanLeijding haft sin fasta punkt de senaste åren, sedan hansålde sitt hus på den spanska solkusten den 18 mars1987 efter att ha ägt det i exakt tio år.

Nu möter han mig i en väl använd och någottillbucklad Ford King cab och vi börjar genast prata om Gävle,gemensamma bekanta och minnen som vi delat. Vi har mångaberöringspunkter men jag kan inte påstå att viär vänner sen gammalt, inte ens gamla bekanta. Vi vararbetskamrater på Gefle Dagblads lokalredaktion i Sandvikenunder några månader 1967.

Håkan har några ärenden på vägenhem. Han ska lämna ett brev till revisorn, som just nu, ijuni meddelat att han hade slutat redan i december.

- Ojust, säger Håkan och suckar. Och i den suckenmärks en hel del kritik av Mexiko. Livet här blev välinte som han och Betty, hans fru från Argentina, hade tänktsig.

Om manana är i morgon i Spanien så betyder detnästa månad i Mexiko.

Därför, så snart de sista tre tomterna ochhuset är sålda åker Håkan och Betty hemigen. Hem för dem båda är Spanien.

Vi stannar också till och köper hönsfodertill parets fyra höns. En kalkon och tre hundar ingårockså i familjen.

Sista anhalten är en plats längs vägen somsäljer gasoltuber. Det blir billigare om man lämnarin flaskan själv för då väger man tubenskvarvarande gas. Det gör aldrig lastbilen som levererar ochHåkan sparar ett par tior.

Håkan tänker ekonomiskt, det är helt klart,och känner tillfredsställelse av att göra en braaffär, även när det gäller småsaker.Han köper sitt vin där det är billigast och ärnöjd när han slipper betalat fullt pris för piptobaktill exempel. Den är dyr i Mexiko så Håkan fårstora påsar med billig tobak från USA som han blandarut med billig mexikansk cigaretttobak. Till angenäm styrkaoch smak.

Håkan Leijding är affärsman.

Han gjorde mycket som uppmärksammades av pressen i Gävle,som blev stora rubriker och löpsedlar. Så drog hantill Spanien efter strul kring en konkurs.

Och nu har vi träffats för att prata minnen.

Han berättar om sina affärer, där vårakommunala tjänstemän och politiker ofta var inblandade.Mest hade han att göra med Ture Edbom, Sture Rosenlund, LennartWiklund och Erik Larsson, gamle stadsarkitekten.

Bra erfarenheter, enligt Håkan.

- Sture Rosenlund brukade ringa och säga, kom och drickkaffe. När jag väl kom undrade han om jag var intresseradav en viss fastighet. Då kunde han säga, glömdet. Du får något annat av oss istället.

En dag ringde Ture Edbom, då ordförande i byggnadsnämnden.På den tiden ägde Håkan Folkets hus i Forsbackasom han använde som lager för Brynäs Express, sinflyttfirma. Företaget hade, bland mycket annat, uppdrag attordna flytten för alla de anställda vid Sandvik somhade utlandsposteringar eller för de som kom utomlands ifrånoch skulle vistas kortare eller längre tid i Sandviken, iblandmed hela familjen. Det var mycket att hålla reda på.Sandvik hade åtskilliga personer i utlandstjänst ochibland gällde det att hitta familjens vantar och skidor somfanns i förvaring.

- Är du intresserad av Bockens bryggerier, undrade TureEdbom.

Bryggeriet var då i gungning. Ägaren, Curt Widén,hade svårt att orka med och hade inte betalat in skattertill länsstyrelsen. Företaget var en viktig arbetsplatsför kommunen med omkring 160 anställda.

Håkan tänkte efter och svarade Ture, inte bryggerietmen magasinsbyggnaden i Strömsbro.

Efter ett tag återkom Ture Edbom. Då hade hanlyckats hitta en köpare, TILL bryggerier i Östersundsom betalade en miljon. HSB hade övertagit bostadshus ochbetalat en miljon. Nu fick Håkan chansen att köpa magasinsbyggnaden,taxerad till 1,5 miljoner. Håkan bjöd 750 000 kronoroch till slut enades de om en miljon.

Håkan hittade ett bra namn, Industrihuset Vävaren.I övervåningen hade han flexibla och ändamålsenligalokaler för sin flyttfirma. Övriga utrymmen hyrde hanut till 21 företag som gav 550 000 kronor om året ihyresintäkter. Det var en bra affär och fyra årsenare, 1980, sålde han det hela för 3,4 miljoner,

- Det var Agne Brodin, en bilhandlare och småföretagaresom jag, som frågade om jag ville sälja. Vi brukadeäta lunch tillsammans på Concordia. Jag hade inte tänkttanken men gick hem och räknade. Sen skrev jag en summa påen papperslapp. Dagen efter stack jag lappen i Agnes bröstfickaoch sa att han fick titta när han hade ätit lunch. Jaghade skrivit 3,6 miljoner på min lapp. Dagen efter fickjag en lapp av Agne, på samma sätt. Lunch först,sen fick jag titta.

Där stod det 3,4 miljoner och då var det klart.

Lokalerna i Vävaren var ett lämpligare ställeför Håkans flyttfirma. Så då blev det aktuelltför Håkan att sälja Folkets hus i Forsbacka, etthistoriskt hus där Branting hade hållit tal.

Om detta fick Håkan också ett samtal frånTure Edbom.

- Riv skiten och snabbt, helst i morgon. Vi har inte rådatt bevara det huset, sa Ture som alltid var mycket rak påsak.

Det var Håkan villig att göra men inte utan papperpå rivningsbeslut och bygglov som Ture lovade muntligt.

- Kommunen ville inte ha debatt om huset men om det skullebli det och jag rev huset skulle jag sen inte få någrabygglov för de fyra tomter jag hade planerat. Så enväldigvar inte Ture, berättar Håkan.

Han fick svart på vitt. Folkets hus såldes medtomt och allt till Myrsjöhus, åtminstone om Håkanminns rätt köpare. Sedan revs Folkets hus, utan rabalderoch det byggdes hus på tomterna.

Vi sitter i Håkans hus och pratar. Det är byggtefter hans egna ritningar. På väggen bakom finns enurtavla från Bladins uraffär. Uret saknar bådevisare och klockverk men pryder sin plats på väggen.

Det är mycket i huset som minner om gamla tider i Gävle.Lädersoffan, där han brukar ligga och titta påTV, köpte han på Vi Två möbler påKungsgatan i Gävle. Nu är det dags för omklädsel,efter 30 års flitigt användande. I matrummet finnsmammas och pappas stolar från första hemmet. Härfinns skåp och moraklocka från Sverige.

- De får mig att känna mig hemma, det är viktigt,säger Håkan. Andra som flyttar utomlands gör misstagetatt köpa nya möbler. Då blir omställningenför stor.

Mamma Anna sa om sin son, du har myror i brallorna.

Och det erkänner Håkan villigt. Hans grundsyn pålivet är att man har bara ett liv. Om man blir gammal ochhamnar på hemmet vill han inte sitta i gungstolen och ångradet han inte gjort. Tvärtom, alla utmaningar har lockat honom.

Och affärer har han sysslat med hela sitt liv. Han börjademed att sälja julkort, skrot och tidningar efter kriget.Det gav bra med pengar och redan vid 9-10 års ålderbörjade han tjäna egna pengar.

Drivkraften för Håkan är att det är såroligt att göra affärer. Han jämför det meden som är intresserad av fotboll, som kommer ihåg allamatcher, alla mål, vem som gjorde vad.

Lika intresserad har Håkan varit av affärer ochbeundrat män som Anders Wall som gjorde smarta affärer.

Det är själva affären som är nöjet.Pengar är inte drivkraften, säger Håkan men erkännersamtidigt att alla vill tjäna pengar. Det är som attspela kort. Det är spelet som är nöjet men roligastär det om man vinner.

Själv har Håkan satt upp mål för sig.När han som 15-16 åring jobbade på ett hönserii Uppsala sa han till ägaren och hans son att när hanvar 40 år skulle han ha sommarställe i Texas ellerFlorida.

Det hade han också. I Florida. Och efter det sa ägaren,som fortfarande är vän till Håkan att han hädanefteraldrig skulle tvivla på Håkans förmågaatt klara av det han föresatt sig.

Målet vid 50 var att kunna sitta i sin egen pool i Spanienoch ta en drink. Det gjorde han förstås och han lätäven fotografera sig, i en halvfylld pool. Där satthan på en stol vid ett bord och läppjade på endrink. På en skylt intill hade han monterat en löpsedelfrån Gefle Dagblad: Leijding tillbaka.

Den löpsedeln sitter förresten uppklistrade påinnerdörren till ett skåp i huset i Mexiko.

Och Håkan skrattar ofta och gärna åt allaminnen.

Han har ytterligare en målsättning. När hanblir pensionär ska han vara dollarmiljonär.

- Jag är nästan där, säger han.

När han sålt sina tomter och sitt hus i Mexikoska han förvalta sitt pund på halvtid. Då skahan spela på den amerikanska börsen. Redan nu sitterhan och övar sig. Med hjälp av tre finanskanaler påTV:n satsar han fiktiva pengar, köper och säljer ochkontrollerar sin förmåga. Han brukar komma upp i envinst på nio-tio procent efter ett par veckor.

- Det här gör jag bara för att hänga med,säger Håkan som även listat ut hur han ska görade affärerna utan att behöva betala skatt.

Han har annat för sig också. På nätterna,när Betty sover, sitter han vid matbordet och skriver. Hittillshar det blivit fyra manuskript, böcker med titlar som Elden,Prästfrun, Olivia och Nazisäckarna.

En del av böckerna är rena fantasier, andra byggerpå historiska fakta. Som Olivia som handlar om den tyskeubåtskaptenen Günter Prems livsöde. Det var hansom med sin ubåt gick in i engelska flottans reparationsbasi Scapa Flow på ögruppen Hebriderna 1939 och lyckadessänka kryssaren Royal Oak och förorsaka stor skada.

Günter Preem försvann mystiskt efter att ha fåttfina utmärkelser och Håkan har fantiserat om vad somhände honom. Det är han som utför alla piratkapningari Bermuda triangeln.

Vad Håkan ska göra med sina manuskript vet haninte. De är handskrivna och han har inte ens gjort någotför att de ska publiceras. Om inte annat visar de ävenpå ett av Håkans stora intresse, historia. Inte minstden amerikanska.

Mer läsning

Annons