Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Härligt lång reskamrat

/
  • Foto: OLLE HILDINGSON Stilig långskorpa. Grand Voyager är 5,10 lång och två meter bred. Det märks när man ska in i ett normalt villagarage eller när man ska tränga sig in i en kort p-ficka.

Chrysler Grand Voyager är en lång, bred och hög bil med gott om plats och god komfort för förare och sex passagerare och med finesser som elektriska skjutdörrar. En så tung och stor bil, eller MPV för att använda ett modernt uttryck, medför förstås ett tämligen drygt bensinkonto.

Annons
Bränsledeklarationen med en fyrcylindrig bensinmotor är strax över litern. Sexan på 3,3 liter har deklarationen 12,7 liter per hundra kilometer. Det finns dock ett betydligt snålare alternativ, en kompetent dieselmotor. Deklarationen är så låg som 7,7 liter. Så lågt nådde inte jag. 9,3 liter får ändå sägas vara ett bra resultat eftersom jag körde bilen med dubbdäck och i ett bitvis arktiskt vinterklimat.
Låter som Grand Voyager i kombination med dieselmaskin skulle vara en äkta taxibil. Det är den inte.

Voyager i sitt nya utförande går förstås att få med automatlåda. Den är standard i sexan och tillval till minsta motorn. Dieselversionen kan dock bara köpas med femväxlad manuell låda, svår att hantera. Därmed är en av de mer taxianpassade bilarna på marknaden diskvalificerad. Med automatik om ni ursäktar ordvalet.
Den som köper en Voyager kan välja bilen i två storlekar, båda med sju sittplatser. Så var det redan tidigare och så är det i den nya generationens Voyager.
Jag körde Grand, den största varianten. Den är 30 centimeter längre och har 15 centimeter ökat axelavstånd jämfört med vanliga Voyager. Grand Voyager kostar 8 000 kronor extra. För dessa pengar får man såväl bättre utrymme på passagerarplats som mer volym för bagage. Och litet svårare manöverering när det är klent om utrymme.
Voyager går med nöd in i ett normalt villagarage. Tur att ytterspeglarna är elektriskt infällbara.

Den här bilen klättrar man in i. Såväl förare som passagerare sitter högt och har god överblick i trafiken. Stora glasytor och rejäla ytterspeglar ger utmäkt runtomsikt.
Körkomforten är mycket bra med tanke på att det handlar mer om en buss än en personbil. Motorns vridmoment är imponerande. Synd bara att en diesel har nästan all kraft i en smal sektor av motorns varvtalsregister. I vinterkyla krävs en stunds förvärmning innan maskinen startar med ett förfärligt knackande. Då går även tillsatsvärmaren igång. Bilen har ju mycket stor innervolym att värma upp. Och en effektiv diesel ger inte tillräckligt mycket värme tillräckligt snabbt när temperaturen är för låg. Extravärmaren sköter sig helt utan förarens medverkan.
Åkkomforten med läderklädda stolar, färfärligt kalla i vinterköld, med armstöd både fram och i mittraden är alldeles utmärkt. Även långtväxta kan åka i många herrans mil utan att få träsmak.

I det utrustningspaket för 36 900 kronor som man måste välja om man inte specialbeställer sin bil ingår bland annat el-manövrerade sidodörrar med fjärröppning. Dörrarna går också att öppna och stänga från förarplats samt från baksätet. För att automatiken ska fungera krävs att inte fler försöker manövrera dörrarna samtidigt och att de är helt öppna respektive stängda. Annars blir det trubbel. I paketet ingår också färddator som på amerikanskt maner sitter i taket. Dåligt för föraren, bra för passagerare bak i bilen.
I paketet ingår också kraftigt mörktonade bakrutor, något jag inte gillar. Trots det väl tilltagna slutpriset har bilen manuell AC. Antispinn ingår i paketet. Elektronisk sladdparering finns inte att få. Heller inte sidokrockgardin.
Limitedversionen med bland annat automatlåda, trezons automatisk klimatanläggning, elöppnad baklucka och automatisk nivåreglering kostar inte så väldigt mycket mer, 411 200 kronor.
Under elva månader 2002 registrerades 982 nya Voyager.
OLLE HILDINGSON
026/15 96 38
olle.hildingson@gd.se

Mer läsning

Annons