Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Opels snålbil törstig

/
  • Corsa är en ovanligt rund och go bil för att vara en Opel. Passar bäst i stan.
  • Förarplatsen är väl utformad och inte så stel i formerna som i övriga modeller – Vectras efterföljare Insignia undantagen.
  • Beteckningen på baksidan avslöjar att det här är en miljöklassad bil. Deklarationen för den lilla dieseln är 0,45 liter. GD gjorde av med 30 procent mer.
  • Lastrummet är allt annat än stort men rymligare än man kan tro vid en första titt. Under golvet finns mer plats för bagage som man inte vill skylta med.

Lilla Opel Corsa finns nu även som miljöbil. Ecoflex har en orkeslös diesel som ska klara sig på 0,45 liter milen. Verkligheten var inte lika kul. GD:s provbil drog 30 procent mer än deklarationen. Så blir det när man ständigt tvingas pressa en motor för att kunna hänga med hjälpligt i trafiken.

Annons

1,3-litersdieseln är i grundutförande på 90 hästar med bränsledeklarationen 0,59. Nedtrimningen till 75 hästar gör att den precis kvalar in som miljöbil med utsläpp på 119 gram koldioxid per kilometer. Ibland är verkligheten helt annorlunda.

Här handlar det om programmerad körning i laboratorium ställt mot vardagstrafik under varierande förutsättningar. Motorn i Ecoflex är nervpåfrestande slö. På låga varv händer nästan ingenting. Enda sättet att få litet fart på ekipaget är att gasa och växla väldigt ihärdigt.

Det leder förstås till törst. Mitt snitt med Corsan slutade på 0,6 liter milen. Körningen inkluderade snäll långkörning Gävle – Stockholm i vardera riktningen. Bränsledeklarationen brukar jag aldrig nå, för det krävs perfekta förhållanden och ytterst försiktig körning. Så illa som med Corsa Ecoflex brukar det i alla fall inte sluta. Tio och 15 procent över kan det bli. Men inte 30.

Corsca Eco kräver alltså tålamod av föraren. Sävligheten till trots är bilen lättkörd. Styrningen är också lätt men vägkänslan är det klent med. Diffus är min beskrivning.

Det här är en liten bil, dock har den blivit 16 cm länge än föregångaren. Fyra vuxna färdas anständigt förutsatt att man inte har något emot att åka tämligen upprätt. Bilen är hög och lätt att kliva i och ur fram som bak. Komforten i framstolarna är så där. Veka sidostöd i sits och rygg drar ner betyget. Positivt är att ratten är ställbar i alla ledder.

Även om Corsa i första hand är lämpad för närtrafik skäms den inte för sig på långresa. Som miljöbil går den som bäst när det rullar på i jämnt tempo. Ljudnivån är relativt låg även i motorvägsfart. I 110 snurrar 75-hästarsdieseln 2 400 varv per minut.

Corsa är första Opeln i modern tid med mjukt välkomnande interiör. Vectras efterträdare Insignia följer Corsa i spåren.

Instrumenten är lätta att läsa och reglage och knappar sitter där man önskar. En blank dekorlist mitt på panelen är väl tänkt att pigga upp helheten med gott om hård plast som ger billigt uttryck. Effekten blir dessvärre helt fel med irriterande reflexer i vindrutan.

Lastrummet tycks inte ha någon större volym men har dubbla golv. Vill man inte ha ett dolt utrymme under golvet flyttas det enkelt ned för ökad volym. Bilen saknar reservhjul. Inget att bråka om. Punka är ju numera ytterst ovanligt.

Mer läsning

Annons