Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Byggherrar som vi är!

Annons

Man borde ha blivit arkitekt.

Det slog mig när jag lekte med sonen häromdagen.

Egentligen är jag väldigt opraktisk, jag målar kladdigt, spikar snett, sågar skevt och hyvlar… aldrig. Det är väl ingen som hyvlar nuförtiden? Ja, förutom träslöjdslärare förstås. Men det är ju inte träslöjdslärare jag vill vara.

Nej, jag vill vara arkitekt. På grund av min oerhörda skicklighet i att bygga med Lego. Vilka byggnader jag skapar! Jag är alldeles otroligt skicklig faktiskt. Vi bygger Legohus runt min gamla märklinjärnväg – jag och Manne – Legohus och lokstallar, polisstationer och perronger. Han är också duktig och jag funderar på att bli en ”arkitektpappa”. Lite som en fotbollsmorsa fast jag ska hänga på byggen och arkitektkontor med min son. (Hörde just min fru prata i telefon med en kompis om ett gäng mammor i USA som stod vid rinken och skrek och betedde sig så att tränaren tvingade dem spela en match. Och att de tydligen då, när de fattat hur svårt det var med hockey, blev tysta och lät sönerna spela i fred.)

Fast så blir det inte för mig. Jag vet, trots min egna otroliga skicklighet inom byggnadskonsten, hur svårt det kan vara, för ett barn, med arkitektur.

Just nu har vi faktiskt Legolandskapet och järnvägen i vardagsrummet. Emanuels rum är nämligen fyllt med leksaker – från parketten till tapetbården. Så där får han inte plats med så mycket vidlyftigare aktiviteter än sömn.

Vi har tänkt rensa ut lite men det blir aldrig av. Att städa är jobbigt nog och ska man dessutom, svettig efter att flyttat runt allt under dammsugningen, sätta sig och sortera flera timmar så blir det ens död.

Han har nyss fyllt år dessutom, och snart blir det jul. Ja, herre gud! Under fyra års tid har sonen fått leksaker nu. Från en oförstående omgivning.

Lite av ett i-landsproblem, jag vet: ”Hjälp vår son har det för bra ställt rent materiellt!”Men det är de facto ett bekymmer när farmödrar och mormödrar, i all sin givmildhet, öser presenter över grabben vid minsta namnsdag. Då bryllingar och sysslingar stormar in med flera paket vardera och vårt lilla soprum här i Källö, byggt och ritat av Skanska, fylls med grällt omslagspapper från Toys R Us och BR leksaker.

Fast vi kan ju alltid rita och bygga ett nytt, ett större, min son och jag. Ett som får plats med fler tunnor för papper och tidningar.

Byggherrar som vi är!

FREDRIK NILSSON

Krönikör på GD Nöje

freddenilsson75@hotmail.com

Mer läsning

Annons