Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dylan och Lundell hade varit chanslösa i ”Idol”

Annons

Egentligen borde jag väl skriva något om att Gävle inte fick bli kulturhuvudstad, även om jag tycker ansökan kändes som när Östersund sökte vinter-OS. Bara en sån sak som att kalla Arlanda ”vår flygplats” får mig att häpna.

Kanske borde jag lägga mina hurrarop och allt annat på att en lokaltjej är i final i en tävling på Sveriges största tv-kanal, men jag vet inte. Tror inte någon av mina ”idoler” skulle ha kommit speciellt långt i denna tävlingsform, varken Bob Dylan, Curtis Mayfield, Håkan Hellström eller Ulf Lundell skulle ha varit med särskilt länge.
Men jag kanske borde skriva upp vilka skivor som ni borde ha införskaffat detta år. Eller åtminstone förbereda albumet som innehåller årets bästa låtar, enligt min personliga uppfattning. Samlingsplattan som jag brukar dela ut till vänner, men det får bli i nästa krönika. Året var förvisso fullt av bra musik, precis som alla andra år, fast ibland får man leta lite djupare.

Jag kanske är väl nördig när det gäller musik, men letar fortfarande hela tiden efter bra musik som jag inte har hört förut. Jag är ju så gammal att jag fortfarande köper skivor och inte bara det, jag byter mix-cd-skivor med vänner runt halva jorden. Visst vet jag att vi numera använder sendspace eller z.share i stället för fysiska cd:n men i alla fall. Och som det inte vore nog så kan jag bli väldigt lycklig när jag kommer hem och den ligger en oväntad skiva från Lennart Persson i brevlådan.

Men det är väl egentligen inget problem, men häromdagen köpte jag en bok som heter ”1 000 Songs to Change Your Life” och det känns som marknaden svämmar over av liknande böcker på svenska. För några år sedan kom ”1 000 filmer du måste ha sett innan du dör” och jag har själv tagit upp den om ”1 000 album du måste höra innan du dör” och nyligen satt Göran Hägg ihop en tegelsten med ”1 000 böcker som man måste läsa innan man dör”.

Listor och åter listor, det känns som alla män(niskor) måste vara så jävla banala att de ska lista allt. Jag har givetvis fallit för det här själv och köper sådana här böcker, men ju mer jag är insatt i ämnet, som dessa musikböcker, desto mer tveksam blir jag till urvalet eller till syftet.

När jag tittar i Göran Häggs bok så blir jag förbryllad om det är jag som är för lite litteraturvetare eller om jag missar vinsten med att vara så eklektisk som möjligt. Att rekommendera ”Fem söker en skatt” och ”Da Vinci-koden” känns som jag skulle rekommendera någon Mora Träsk-skiva och Celine Dion som någon av de tusen plattor som du skulle äga.

Men om jag återgår till boken, som jag köpte häromdagen, den som skulle innehålla 1 000 låtar som kunde förändra ditt liv, så innehåller det inte många låtar som påverkat mitt 45-åriga liv särskilt mycket. Varken första PF Commando-lp:n eller Skabbs singel. De båda som fick mig att bilda band eller David Bowies Ziggy Stardust-platta som fick mig att älska musik i första skedet.

Alla sådana här böcker är fulla av förutsägbara val men även de mer tokiga infallen känns väntade. Så mitt sökande efter den heliga gral som förändrar mitt musikaliska liv finns knappast i en bok eller på en blogg utan från en god vän eller så är det så tragiskt att man hör musik som förändrar ens liv bara när man är ung.

Keep on keeping it on!

Mer läsning

Annons