Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ale Möller kan inte misslyckas

/

Annons

Ingenting känns mer passande när Gävle ska viras in i julstämning än att Ale Möller och hans vänner ska göra det.

Jag börjar nästan bli lite trött på att gång på gång hylla vår ”artist in residence” – men återigen blir det just en hyllning. Karln vet ju inte hur man misslyckas. Denna gång har han gjort det lite lätt för sig – han har gått ihop med både Sofia Karlsson och Lena Willemark. Det är ett verkligt top-team han skapat i år. Deras stämmor får ofta ensamma eller i duetter framföra trolska julhymner och med hjälp av Lena Rydbergs flinka fingrar över violinen blir det ofta magiskt. Varenda en av de tre kvinnorna har gjort mycket för svensk folkmusik och tillsammans stoltserar de i kväll.

Låtarna framförs ibland väldigt stillsamt och stämningsfyllt men andra gånger blixtrar gänget till i lite dragigare folkmusik och konserthuset skakar av stampande fötter och handklapp. Även Gävleborna får sjunga ut i ”Låt mig få tända ett ljus” och man behöver knappast skämmas. Både tonsäkert och starkt sjunger Gävle i kväll.

Multi-instrumentalister är samtliga musiker vi får se på scenen och man kan alltid lita på att Ale ska äntra scenen med ett instrument av det konstigare slaget. Denna gång kommer han in med något som närmast kan beskrivas som en gravkista med strängar på och visst ljuder även den vackert.

Mellansnacket delas upp mellan artisterna och är både roligt, spontant och intressant. Att få in ett citat av Christer Fuglesang i samband med en berättelse om Jesus var däremot inte något jag trodde man skulle få höra. Väldigt kul.

Coolaste solouppvisningen står Olle Linder för – och det på en tamburin! Jag trodde knappast att man kunde uppträda med bara en tamburin och knappast så mångfasetterat som Olle gör. När jag går hem från konserthuset är jag fylld av intryck, vägen hem känns vitare och månaden mycket närmare juletid.

Ronnie Hammarstedt

Mer läsning

Annons