Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

INFÖR

Lördag 29 november

Annons

Hon har kallats för ”Sveriges svar på Patti Smith” och det har hon ingenting emot, Stina Berge.

– Nej, det är ingen dum förebild. Gillar annars inte när min musik placeras i bestämda fack men om du nödvändigtvis måste göra det så får du kalla mig rockpoet hur pretentiöst det än kan låta, säger Stina med ett lätt skratt.

I eftermidag uppträder hon i samband Antirasistgalan i Sjömanskyrkan. Då tänker hon bjuda på sina godbitar från debutalbumet ”Stina och kärleken” som hon till sin egen förvåning fick komma ut med tidigare i höst.

– Trodde aldrig att de skulle våga satsa på en sångerska i 50-årsåldern, säger Stina. Men jag har fått en fantastisk en uppbackning av generösa artistkollegor, bland andra Nina Ramsby och Stefan Sundström.

En annan som betytt mycket för henne är Micke Herrström, som producerat plattan i den populära Atlantisstudion och även bidrar med gitarrspel och sång.

– Micke är en fantastisk musiker och inspiratör, tycker Stina.

Stina Berges musikaliska karriär började i Frälsningsarmén där hon spelade tamburin. Senare hamnade hon bakom trummorna i punkbandet Pink Champagne och blev sångerska i coverbandet Soulutions.

– Punk, jazz och soul... ja, jag har blandat det mesta. men nu är det mest rock som gäller. Min musik har varit som mitt liv, upp och ner. Det är lättare att skriva låtar när känslorna är mörka än när man är glad och upprymd. Då kan det bli lite för käckt. Men innerst inne är jag en positiv person, intygar Stina som började skriva låtar först som 40-plussare.

Redan klockan 16 i eftermiddag kan hon ses och höras på Musikhuset/Sjömanskyrkan.

Mer läsning

Annons