Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Wikipedia ger usel inspiration

Annons

I ett desperat försök att absolut inte skriva något om vare sig julen eller alla årsbästalistor som börjat dyka upp lite här och där under den gångna veckan, tänkte jag köra lite rysk roulett. Så jag gick in på Wikipedia för att slumpa fram ett schysst ämne för den här krönikan.

Försök 1: Conny Andersson. Conny var tydligen en ganska misslyckad svensk racerförare från Alingsås. På fem försök lyckades han kvala in till ett enda sketet Formel 1-lopp. Och det loppet blev han tvungen att bryta. Han tog sig alltså aldrig i mål. Ett ganska tråkigt krönikeämne.

Försök 2: Slottslän. Slottslän, som är en sentida benämning på det geografiska område som alla som hade en borg under medeltiden kunde kräva in skatt på, är tydligen synonymt med fögderi. Nja, tveksamt. Jag får nog inte ihop 3000 tecken om slottslän.

Försök 3: Filip II. Intressant ämne. Problemet är att det finns fyra olika Filip II – en romersk kejsare, Filip II August av Frankrike, Filip II av Spanien och Filip II av Makedonien. Kan inte välja vem av dom som förtjänar en krönika.

Försök 4: Aldos. Okej, nu snackar vi om någon slags kemisk sammansättning som innehåller en aldehydgrupp per molekyl. Pass!

Försök 5: Hostilianus. Trots att han var väldigt ung – det nämns aldrig hur ung han var – fick han vara romersk kejsare i ett år. Både hans farsa och hans brorsa blev ihjälklubbade av goten Cniva (tyvärr finns ingen bonusinfo om goten Cniva, men vi kan väl utgå ifrån att han var en hadrcoregot som gillade Sisters of Mercy mer än vad han uppskattade My Chemical Romance). Hostilianus dog av pesten år 251.

På fem ärliga försök har världens största uppslagsverk inte bidragit med något mer vettigt än en gammal romersk pseudokejsare, som troligtvis fick höra ganska många stjärtskämt om sitt namn. Slutsatsen är glasklar – Wikipedia är ett uselt ställe att leta inspiration på.

När nya numret av Sonic dök upp på min äckelsmutsiga hallmatta i går så var det veckans tredje årsbästalista, som aktivt sökt sig in i mitt liv. Tidigare har jag kollat på Rough Trade Records och tidningen Zeros årsbästalistor. Den ena var pretto, pretto och den andra var ganska konstig. Men Sonics lista kändes ändå okej – jag hade 13 av årets 25 bästa skivor. 52 procent är väl varken bra eller värdelöst. Det är helt enkelt okej.

Men det konstiga med årsbästalistorna är att jag känner mig alltid så förbannat pressad av dom. Nu verkar alla vara överens om att Fleet Foxes var bäst i år. Deras näverluktande proggpop var alltså da shit under 2008. Och visst, jag kan hålla med – det var bra. Men det var inte bäst.

Fast i stället för att nöja mig med den insikten så försöker jag tvinga mig själv att tycka att Fleet Foxes verkligen var bäst. För man vill ju, innerst inne, tycka samma sak som alla andra. Så sen i går eftermiddag har jag repeatlyssnat på Fleet Foxes. Före måndag morgon ska jag ha trummat in skivan så hårt mellan tinningarna att jag petar upp den överst på min egna, privata årsbästalista också

Och lyckas jag inte med det tänker jag skylla allt på goten Cniva.

HÅKAN DURMÉR

Nöjeskrönikör

Mer läsning

Annons