Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gävle och Europas idéer

/
  • Den stora utställningen 1901 (vi ser här huvudentrén) lockade massor av besökare  från hela Mellansverige. Men den kom  ändå i skuggan av jubileumsutställningen 1946, skriver Hans Lindblad.            foto: carl larsson (Ur Länsmuseets samlingar)

Annons

I dag träffar Gävle juryn som ska avgöra vilken stad som ska bli kulturhuvudstad 2014. Här ger Hans Lindblad sin syn på kulturhuvudstadsdebatten.

Fullmäktigedebatten rörande Gävles ansökan att bli europeisk kulturhuvudstad 2014 kändes lite konstig genom att bara få av talarna sa något om Europa. En del pratade som om det gällde en slags förstorad cityfest.

Skulle man utse ”Sveriges kulturhuvudstad” vore Gävle kanske inte bättre än flera andra. Men här gäller det Europa, och då bör Gävle och vårt län med stolthet kunna säga att vi idémässigt är Sveriges främsta pionjärbygd för just de idéer som Europa nu bekänner sig till, alltså demokrati, mänskliga rättigheter, marknadsekonomi.

Det har också funnits ett rakt motsatt Europa. 1900-talets Europa blev, genom kejsarmakt, nazism och kommunism, historiens största katastrof, med två världskrig, folkmord och förtryck. Lärdomen blev ett slags kategoriskt imperativ om att Europa bara kan bygga på demokratier. Europarådet, inrättat 1949, och Europeiska unionen har just detta som grundläggande tanke.

Liberalen Thore Petre i Gästrike-Hammarby och Hofors inledde oppositionen mot den bernadottska konservatismen. Han var också en av de stora förnyarna av svensk järnhantering.

Gävleborg blev folkrörelsernas pionjärlän framför andra. I Gävle bildades 1846 Sveriges första frihandelsförening, och genom reformföreningen kan man säga att Gävle var med på ett hörn under revolutionsåret 1848 då en rad härskare störtades på kontinenten.

Motpolen till läsarnas, religionsfrihetskravens och frihandelns Gävle var naturligtvis Lund med dess tyskinspirerade högkyrklighet. Universitetet fick senare ett stort pronazistiskt inslag.

Pikant nog konkurrerar de två orterna inför 2014.

I fullmäktigedebatten framhöll en ledande socialdemokrat att yttrandefriheten bör vara ett viktigt tema under 2014. Han nämnde några namn, men märkligt nog inte A P Landin, känd som ”Norrlands Lars Hierta”. Det är som om Uppsala skulle prata naturvetenskap men utelämna Linné.

Vilka tidigare stora arrangemang har funnits i Gävle?

Riksdagen här 1792 var en speciell händelse. Men den publikt största tilldragelsen alla kategorier var jubileumsutställningen 1946, då staden fyllde 500 år. Året efter världskrigets slut blev det platsen där det svenska näringslivet, inte bara de lokala företagen, kunde manifestera kraft och framtidstro.

Mentalt betydde det mycket, just i en hamnstad där avspärrningen upplevts extra tydligt. Jag har barnaminnen från både utställningen och de första bananerna. Det fanns också en industri- och slöjdutställning i Gävle 1901, men den kom i skuggan av den långt större Stockholmsutställningen 1897.

Gävle som kulturhuvudstad skulle alltså innebära det tredje storevenemanget sedan slutet av 1700-talet. Staten ställer upp, oavsett vilken av orterna som utses.

Aktiviteter, upplevelser och även ekonomisk stimulans. Inte bara biljettintäkter, också hotell, butiker, taxi och annan service får ökad omsättning. Jag noterar att en del tror att det lokalt bara skulle vara utgifter men inga intäkter. Det känns lite som det sovjetiska sättet att bara räkna tung industri och jordbruk men inte tjänster och service.

Den stad och region som blir kulturhuvudstad får rimligen en injektion framtidstro, extra värdefull i en dämpad konjunktur.

Kulturhuvudstaden får redan när den utses en uppmärksamhet som en bygd knappast kan skapa på egen hand.

Jag märker att en del tycker att den europeiska kontexten känns för stor, som att man bör nöja sig med södra Norrland som synfält. Med den inställningen kan man kanske ändå bejaka ett och annat av de konkreta förslagen, men utan den större ramen. Det skulle kunna betyda att Gävle, vid annan tidpunkt, gjorde en satsning motsvarande till exempel en sjättedel av aktiviteterna i ansökan men till en tredjedel av kostnaderna (eftersom man då måste betala allt själv).

Jubileumsutställningen 1946 fick stort genomslag. Jag tycker inte 68 år är för kort tid för att försöka igen, nu i en europeisk vision med de idéer som tidigt slog rot just här. Men kanske är jag för påverkad av Barack Obamas attityd, ”Yes we can”.

Det var feltänkt och fantasilöst när Stockholm blev europeisk kulturhuvudstad 1996. Det vimlar av museer och andra kulturinrättningar i Stockholm, och mitt intryck var att den kvarts miljard som fördelades i stort sett pytsades ut så att ingen skulle bli missnöjd.

Eftersom det mesta skedde i ordinarie lokaler, där man skulle ha haft utställningar, konserter och annat ändå, blev det skäligen lite av egentligt ny verksamhet. Det blev på något sätt det Stockholmsfixerade Kultursveriges sätt att fördela pengar till sig själv. Huvudstaden Stockholm är ju genom nobelpris och mycket annat så välkänd ändå, och därför märktes kulturhuvudstadsåret mindre än som skulle ha varit fallet på vilken annan svensk ort som helst.

Så oavsett om det är Gävle, Umeå, Uppsala eller Lund som vinner blir resultatet rimligen mycket bättre än i Stockholm.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons