Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Måste man tävla i sport men aldrig i kunskaper?

Annons

Jag känner mig tvingad att kommentera debatten om betyg i skolan. Var och varannan dag får jag höra av mer eller mindre förvirrade pedagoger att man inte ska pressa barnen och skada deras självförtroende. Det är synd om dem som inte ”hänger med” och att det bara blir en tävling för de ”duktiga” om att få bättre och bättre betyg.

Då måste jag säga: Hur blir pressen och hur mår självförtroendet den dag i åttan då de blir på det klara med att deras betyg inte räcker för att komma in någonstans? Då ska skolan gripa in och hjälpa barnen säger samma och lika förvirrade pedagoger.

Jo det har man ju märkt och läst hur stora resurser skolan lägger på det. Vidare, vad är det som är fel med att tävla om betyg om man nu vill det?

Mina egna barn har stöttat sina ”svagare” kamrater under olika perioder av deras skolgång och två gör det fortfarande.

Det här med tävling förresten, är det bara i sport man ska och i vissa fall bli tvingad att tävla? Helt sjukt med tanke på vad sport gör med ”svaga” barns självförtroende. Och vi ska inte ens prata om pressen från föräldrar och tränare. Men då verkar det vara okej. Man brukar prata om moraliskt danande, jo det har man ju också märkt då med tanke på den sprit och våldskultur som i vissa fall är allområdande inom vissa sporter.

Ja inte vad gäller till exempel curling, skytte med mera, men vilket utrymme får dessa i tidningar och tv? Nej våld och sprit ska det vara, och så undrar man varför ungdomar spöar varandra på stan under helgerna.

Nu känner jag att jag bör nyansera mig lite. Det är inget fel på att röra sin kropp lika lite som det är med ett rörligt intellekt. För att återgå till mina egna två yngsta barn så bor de i fjällvärlden och är ena hejare på att åka snowboard, men inte vill de utsätta sig för tränares gap och skrik. De åker för sitt höga nöjes skull. Som jag gjorde med skolgång, för mitt höga nöjes skull. Men det var mitt eget val och skolans misslyckande.

Nu har jag läst några få poäng på universitet mest för att få veta att jag kunde klara av det. Jobbar nu som busschaufför i Gävle och pratar ofta med yngre förmågor om de här sakerna så jag vet att jag har rätt.

Nu är det inget fel med att vara busschaufför men jag peppar mina egna barn till att bli något annat. Mest för att: Vem lyssnar på vad en busschaufför säger, och vem lyssnar på vad en advokat eller läkare säger?

Mickel

(en trots allt stolt busschaufför)

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons