Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Apatiska – inte ”apatiska”

/
  • Barbro Holmberg var migrationsminister under en tid som blivit ett nattsvart kapitel i svensk historia.foto:scanpix
  • KARIN BERGKVISTPolitisk redaktörkarin.bergkvist@gd.se

”Ensamkommande flyktingbarn”. Citattecknen används ihärdigt av dem som önskar att misstänkliggöra fenomenet, för att lite lätt hånfullt visa att man inte går på snacket om att det röra sig om barn.

Annons

Sverigedemokrater som riksdagsledamoten och justitieutskottsledamoten Kent Ekeroth missar inte ett tillfälle att i olika forum skriva om ensamkommande flyktingbarn-bluffen. Citattecknen kring ordet barn missar han aldrig.

Diskussionen om ensamkommande flyktingbarn blossar upp så fort orden nämns någonstans. Kommentatorsfält på tidningarnas sidor fylls av åsikter varje gång.

I Vällingby i Stockholm har lokalerna där ett hem för ensamkommande flyktingbarn planeras vandaliserats. Och på Facebook har någon startat en sida vars enda syfte är att motarbeta boendet.

Men det tycks ändå som om acceptansen och viljan att hjälpa de ensamkommande flyktingbarnen är stor. Vi är många som anser tonårspojkar som kommit hit ensamma, med familjerna kvar långt borta, faktiskt är barn som behöver vår hjälp. De politiska partierna (ja, utom SD då) är eniga om behovet av att hjälpa. Fördomsfullt skvaller har tack och lov inte letat sig in i de formella bedömningarna.

Sådan tur hade inte de apatiska flyktingbarnen.

I mitten av 2000-talet berättade Gefle Dagblad om den då 16-åriga flickan Kamala som låg undernärd och fullständigt apatisk i sin säng på en dyster flyktingförläggning i Hofors. Utan sondmätningen skulle hon dö. Vi berättade om den då 15-årige Elmar som slutat äta och prata.

I spåren av den dåvarande socialdemokratiska regeringens avhumaniserade flyktingpolitik var asylrätten urholkad, viljan att hjälpa alltför liten. I det köldslagna politiska klimatet dök det upp allt fler rapporter om att barn och ungdomar blev sjuka av tidigare trauman och framför allt av att leva i ovisshet om framtiden i Sverige. I det land som skulle utgöra en trygg punkt drog asylprocessen ut på tiden. Att gå i skolan och skaffa kompisar blev svårt. De blev sjuka.

Istället för att hjälpa dem avvisades de, något som möttes av skarp kritik från många håll. Från barnläkare, hjälporganisationer, kyrkan och från oppositionen.

Men det gjorde inte intryck på regeringen eller den dåvarande migrationsministern Barbro Holmberg (i dag landshövding i Gävleborg). Istället spred hon vandringssägner om hur föräldrar drogade sina barn för att få dem att verka apatiska, hur barnen var uppe och sprang på nätterna och lekte och åt. De var i Holmbergs och hennes experters ögon ”apatiska”.

För ett par år sedan presenterades en omfattande studie av 29 apatiska barn, gjord av en rad svenska barnläkare. De avfärdade såväl påståenden om förgiftning som att det skulle röra sig om något skådespel. Och i sin bok ”De apatiska” tog författaren Gellert Tamas ytterligare död på många av myterna.

Barbro Holmberg och den dåvarande regeringen valde bort humanitet och förnuft och lät fördomsfulla vandringssägner påverka omdömet och livet för sjuka barn. Det är ett mycket svart kapitel i svensk nutidshistoria.

De apatiska barnen förtjänar att få upprättelse men det har de hittills inte fått. Skuldfrågan har glidit undan såväl Holmberg som ansvariga tjänstemän och experter.

Häromdagen kom uppgifter som ytterligare visar på vikten av att ansvar utkrävs.

Psykiatrikern Thomas Jackson var en av de specialister som i regeringens utredning slog fast att de apatiska flyktingbarnen simulerade. Han har nu gått med i Svenskarnas Parti. Ett parti sprunget ur Nationalsocialistisk front och som i sitt partiprogram bland annat slår fast att ”endast människor som tillhör det västerländska genetiska och kulturella arvet, där de etniska svenskarna ingår, skall kunna vara svenska medborgare.”

Detta parti har Thomas Jackson valt att gå med i. Det väcker mängder av frågor om den utredning han deltod i.

De frågorna behöver få svar.

Mer läsning

Annons