Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Banankontrakt

Annons

Najs att moderaterna vågar lätta på förlåten i en löjligt infekterad integrationsdebatt där minsta uttalande blir föremål för avsiktliga vantolkningar. Rädslan för att stämplas som rasist har vållat en förrädisk förtegenhet och beröringsskräck inför de motsättningar som kan uppstå i ett pluralistiskt samhälle. Mot den bakgrunden ser jag ljus i det kompakta opinionsmörker som vilar över ”invandrarkontraktet”, lanserat av moderaternas integrationsgrupp. Därmed inte sagt att mod alltid leder till korrekta slutsatser.

Kort innebär förslaget att nyanlända ska skriva under ett kontrakt som definierar grundläggande rättigheter, svenska lagar och demokratiska värderingar. Pakten är inte obligatorisk eller förenad med asylrätten, däremot hoppas partisekreterare Per Schlingmann, m, att det kan ”överföra viktiga svenska värderingar om jämställdhet”.

Kritikerna tolkar det som populistisk plakatpolitik på sluttande plan för att flirta med sd:s invandrarfientliga sympatisörer. Det gör inte jag. Tanken är inte ny; för tio år sedan fick kommunerna möjligheten att dra in introduktionsersättningen för dem som inte fullföljer sfi och kontraktstanken lyftes redan i förra valrörelsen av dåtida integrationsministern Jens Orback, s, men då under det harmlösa kodnamnet ”etableringskontrakt”.

Nu till dilemmat. Visst förenas Sverige kring en uppsättning grundläggande värderingar som fördömer hederskultur, könsstympning och tvångsgifte. Möjligheterna att förverkliga sig inom ramen för rättssystemet är oberoende av kön, sexuell läggning samt trosuppfattning. Alla individer har samma rättigheter. Och förpliktelser. Men sen då? Innebär svenska värderingar att tala i tungor som Carola Häggkvist, fördöma homosexuella likt pingstpastorn Åke Gren, smita från TV-licensen som migrationsminister Billström, åka taxi på arbetsgivarens räkning á la Sahlin?

Att balansera privilegier och plikter, tydliggöra förväntningar och kräva att nyanlända söker jobb är självklart, men det upphäver inte principen om likhet inför lagen. Särlagar för etniska grupper bekämpar inte intolerans utan institutionaliserar den i ett asymmetriskt rättssystem. Vi ska inte ha en svensk motsvarighet till sharialagar där staten agerar sedlighetspolis. I så fall ska även Svenne och Svea Banans rättigheter att ta del av Sveriges alla förmåner gå via en värdeparagraf som förbinder dem att i alla lägen vara fördomsfria idealmedborgare.

Nej, tänkte väl just det.

Mer läsning

Annons