Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Civilsamhällets styrka

Annons

Det stora snöovädret som överrumplade Gävle för tio år sedan visade att när Gävle isolerades från omvärlden så kunde människor själva hjälpa varandra. Snökaoset är ett utmärkt exempel på att närsamhället är långt starkare än centraliseringsivrarna insett och förstått. Ett prov på hur civilsamhällets krafter snabbt samlades på ett kreativt sätt för gemensamma insatser med Gävlebornas bästa för ögonen.

Tsunamin i Thailand några år senare demonstrerade närmast total inkompetens hos statsrådsberedningen, UD och socialstyrelsen. Senfärdigheten ledde till att de tidiga insatser Sverige kunnat bidra med genom att sända sjukvårdspersonal i praktiken helt uteblev.

Både inom politik och ekonomi framträdde under främst 1960-talet en vurm för stordriften, en romantik som byggde på tanken att ju mer av beslut som fattas av några få, på långt avstånd från människor, desto bättre blir det eftersom centrala beslutsfattare förutsattes kunna ha större kompetens. Politikerna utsåg sig själva till intellektuella och handlingskraftiga ställföreträdare för svenska folket.

Verkligheten visar ofta att maktkoncentration inte är liktydig med effektivisering. När fler och fler beslut centraliseras så blir skadeverkningarna av felaktiga beslut desto större. Ju mer centraliserade beslut, desto mer fyrkantiga blir de och därmed illa lämpade för de speciella drivkrafter och varierande problem som existerar på lokal nivå.

Mer läsning

Annons