Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Historisk sänkning

/

Annons

I ett par dagar spekulerade experterna i hur mycket Riksbanken skulle sänka reporäntan. I går morse var de i stort sett eniga om att det skulle blir en procent, i så fall en historisk sänkning. Den blev än mer historisk, 1,75 procent till två procent. Det är den största sänkningen sedan reporäntan infördes som Riksbankens viktigaste styrränta 1994.

Nå, betyder det här att vi kan se slutet på finanskris och lågkonjunktur? Ingalunda. Det kan tvärtom bli värre, mycket värre...

Men låt oss först titta på det positiva. Räntorna faller, inte bara i Sverige, och det inkluderar också boräntorna. De som har höga lån med rörlig ränta kan snabbt känna en klar förstärkning i plånboken. Handeln, inte minst den hårt pressade elektronikhandeln, kan lagom till jul räkna med en något köpstarkare kundkrets...

En spirande framtidstro här och var får väl också räknas in på plussidan.

Men så mycket mer blir det inte. Konjunkturen rasar fortfarande nedåt även om en liten inbromsning möjligen kan skönjas, åtminstone hos den optimistiskt lagde. Bilindustrin, liksom delar av verkstadsindustrin hänger fortfarande på repen. De lediga jobben minskar och varslen ökar i alarmerande takt, något vi kommer få vänja oss vid.

Visserligen uttalade bankernas företrädare närmast enhälligt sin beundran för Riksbankens sänkning. De stämde unisont in i riksbankschefen Stefan Ingves förklaring att ”det här var nödvändigt just nu”. Men Ingves förutspår också att vi först 2010 kommer att börja klättra upp ur konjunktursvackan.

Men kommer också Ingves förutsägelse att dagens räntesänkning är tillräcklig också för 2009 att hålla? Det vill nog till det. Tvingas Riksbanken sänka räntan ytterligare hamnar man farligt nära noll, vilket skulle innebära att den förlorade sin funktion som styrränta. Förvärras sedan krisen i bilindustrin ytterligare, vilket verkar sannolikt, så står vi vackert där.

Då riskerar vi, om än av skilda orsaker, att återuppleva 1990-talet med en finansminister som ser sig tvingad att sätta staten i skuld genom att låna upp stora summor, vilket i sin tur leder tillbudgetunderskott. Dit vill vi inte igen...

Nej, nu gäller det att slå vakt om näringslivet. Utan ett väl fungerande, välmående näringsliv ingen välfärd, åtminstone ingen värd namnet. Här finns det saker regeringen kan göra, och göra snabbt. Sänk löneskatterna, gör det enklare och billigare att anställa. Och, det mest kontroversiella i arbetarrörelsens ögon, modernisera LAS...

Regeringen gick till val på bland annat arbetslinjen och löften om att bevara den svenska modellen. Det är nu hög tid att justera det sista löftet till att ”modernisera den svenska modellen”.

Det måste bli lättare att starta och driva företag, vilket i sin tur kräver att det blir lättare och billigare att anställa. Men arbetsmarknaden måste också bli mer rörlig. Den som förlorar ett jobb ska veta att han eller hon lätt hittar ett nytt. Den som inte trivs, som vill utvecklas eller helt enkelt av familjeskäl måste flytta, ska kunna göra det i den fasta förvissningen att det finns ett jobb.

För det finns det, om arbetsmarknadspolitiken och reglerna på arbetsmarknaden är sådana att det är lika lätt att anställa som att avskeda. I Danmark kallas det ”flexicurity”, vad ska vi kalla det i Sverige?

GD 5 DECEMBER 2008

Mer läsning

Annons