Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I spåkulan

Annons

Historien upprepar sig ibland. Ibland inte. Ett opinionsövertag av den storlek som oppositionen etablerade så snabbt efter valet 2006 kan en regering statistiskt sett inte hämta in. Men lika ovanlig som en så stor och långvarig ledning i opinionen är, lika ovanlig är ett så stort och snabbt ras för ett parti som det som skett för socialdemokraterna. Plötsligt är det match igen.

Att ekonomiska kriser drabbar borgerliga regeringar tycks dock vara just en sådan historia som upprepar sig. Otur, inte oskicklighet, försvarar sig borgerliga företrädare. Kjell-Olof Feldt tog på sin tid udden av detta argument: ”Ja men varför då inte rösta på en regering som har tur i stället?”

Om historien upprepar sig så förlorar alltså alliansen valet 2010.

Men vänder konjunkturen uppåt innan valet så kan regeringen vinna på det. ”Titta - vår arbetsmarknadspolitik har lyckats”, kan alliansen hävda. De första krisrapporterna trodde på ett sådant scenario. 2009 skulle bli ett förlorat år, men 2010 skulle läget förbättras.

De spådomarna tycks emellertid redan överspelade. Fast också ett läge där konjunkturnedgången blir mycket djup och långvarig kan ge regeringen ett övertag. Valet blir då främst en fråga om förtroende snarare än en fråga om politik. Man får rösta på dem man tror har det bästa omdömet att hantera oförutsedda händelser. Regeringsförmåga, helt enkelt.

Spådomar är dock bara spådomar. Man får hoppas att alla som har möjlighet att påverka, oavsett vilket parti de tillhör, gör allt för att mildra krisen. Utan sidoblickar på vad som eventuellt gynnar det egna partiet.

Mer läsning

Annons