Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Karin Bergkvist: Demokratins fundament fyller 250 år men kan inte tas för given

Artikel 3 av 11
Tryckfriheten 250 år
Visa alla artiklar

Den svenska tryckfrihetsförordningen fyller 250 år.

Annons

Det allra första numret av Gefle Dagblad från 1895. Tidningens kamp för rösträtt möjliggjordes av tryckfrihetsförordningen som antogs ett drygt sekel tidigare.

Den första svenska tryckfrihetsförordningen undertecknades den 2 december 1766. Då var det en revolutionerande lag, unik för Sverige, inget annat land hade då en så långtgående tryckfrihet.

Vägen var inte spikrak, förordningen stötte på patrull och ogillades av kungarna Gustav III och Gustav IV Adolf, men i förlängningen lyckades de inte hejda tryckfriheten som blev det så viktiga grundfundament som behövdes för att bygga vidare på den demokratiska utvecklingen i landet.

I början av 1800-talet stärktes lagen ytterligare och under samma århundrade – då industrialiseringen och urbaniserinen tog fart och då läskunnigheten i Sverige ökade – växte ett stort antal tidningar fram.

På 1830-talet bildades Norrlands-Posten i Gävle och några decennier senare Gefle-Posten. Arbetarbladet startades något senare, 1902.

Gefle Dagblad startades 1895.

– Det var tack vare tryckfriheten som Gefle Dagblad 1895 kunde göra en anmälan i sitt första nummer och meddela att tidningen ämnade ansluta sig till den liberala landsortspress som tagit upp kampen mot det konservativa privilegiesamhället i landet.

– Det var tack vare tryckfriheten som Gefle Dagblad kunde ta så tydlig ställning i rösträttsfrågan.

Redan från starten tog Gefle Dagblad tydlig ställning för allmän rösträtt. Inte som många gjorde, genom att tala om alla mäns rätt att rösta, utan tidningen intog den tydligt liberala linjen att allmän rösträtt måste omfatta såväl män som kvinnor.

Karl M Lindh, tidningens första riktiga chefredaktör konstaterade att allmän rösträtt var "inkörsporten till en tidsenlig reformpolitik". (Källa: Tord Bergkvists bok "Från Gefle Dagblad till MittMedia – 111 år av utveckling").

En av Sveriges feministiska pionjärer – Klara Lindh.

Karl M Lindhs maka Klara Lindh tillhörde LKPR, Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt och Gefle Dagblad publicerade mellan åren 1909-1920 hela 129 artiklar i samarbete med LKPR där man agiterade för kvinnlig rösträtt. Den anses ha haft stor betydelse för det historiska beslut som innebar att även kvinnor i Sverige skulle få rösta. Serien redigerades av Klara Lindh som sorgligt nog dog hastigt redan 1914 och därför inte fick se resultatet av sitt arbete.

– Det var tack vare tryckfriheten som Gefle Dagblad från första början kunde ha en livlig debatt under "Fria ord". Syftet var att ha en bred debatt och låta många röster komma till tals.

– När arbetarna i Mackmyra i början av 1900-talet organiserade sig fackligt och de och deras familjer därför vräktes från bolagets bostäder refererade Gefle Dagblad händelserna noga och gav en röst åt de drabbade.

Då som idag skapade lokaltidningarna lokalt sammanhang och delaktighet. Då som idag jobbade tidningarna för att hålla demokratin vid liv.

Vi har en lång tradition av yttrandefrihet och tryckfrihet i Sverige, förankrad i grundlagen. Men bara för att vi kan se tillbaka på 250 år av tryckfrihet betyder det inte att vi kan ta den för given.

I Polen styrs nu de statsägda medierna. Rapporteringen ska bli mer patriotisk och journalisterna bli mer regeringsvänliga. Finansministern både ska utse och kunna sparka chefer på de statliga tv- och radioföretagen.

I Ungern finns ett medieråd som ska övervaka all allmän nyhetsförmedling.

I Sverige har Sverigedemokraterna länge agerat i symbios med sajter som konsekvent sprider påståenden om att journalister från "gammalmedia" inte skriver sanningen utan mörkar och PK-fierar rapporteringen.

Sverigedemokraten Erik Almqvist har bland annat sagt att "pressen borde precis som i Ungern underkastas politisk tillsyn, så att vänstermedier skulle behöva hålla sig till sanning och sak".

Partisekreterare Richard Jomshof har också gjort uttalanden där han i beklagande ton konstaterar att media i Sverige inte fungerar som i Ungern och partiets rättspolitiske talesperson (som just nu dock tagit timeout på grund av ett krogbråk) Kent Ekeroth har tidigare raljerat om att media ska stoppas i framtiden.

Denna vårdslösa – eller är den kalkylerande? – inställning till demokratin skrämmer.

Läs mer: Svenska politiker vårdslösa med demokratin

Men det är inte bara sverigedemokratiska politiker vars demokratikompass snurrar förvirrat.

När Tidningsutgivarna förra året presenterade en undersökning av riksdagsledamöternas inställning till tryck- och yttrandefriheten framkom bland annat att 71 procent av riksdagsledamöterna anser att poliser inte ska få läcka till medier om innehållet i förundersökningar, alltså en begränsning av meddelarskyddet.

Gefle Dagblad har genomfört en lokal enkätundersökning som visar att våra lokala politiker också ser positivt på påståenden som egentligen skulle innebära att tryck- och yttrandefriheten begränsas.

Karl M Lindh, Klara Lindh och de andra som på 1800-talet var demokratins pionjärer tog de då relativt nyvunna rättigheterna och skapade ett forum för att fortsätta arbetet för demokrati i Sverige.

Idag finns det politiker i Sverige som istället vill begränsa tryck- och pressfriheten.

Det visar på tydligast tänkbara sätt att demokratiska rättigheter aldrig någonsin kan tas för givna.

Läs mer: Ledarsidan publicerade tidigare i år en serie om tryckfrihetens historia, skriven av Linnea Lindblad.

Tryckfrihet del 1: Peter Forsskål – det fria ordets pionjär

Tryckfrihet del 2: En banbrytande grundlag 250-årsjubilerar

Tryckfrihet del 3: Offentlighetsprincipen gör myndigheter effektiva

Alla artiklar i
Tryckfriheten 250 år
Annons