Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rödgrönt tvångsgifte

Annons

De borgerliga partiernas beslut att gemensamt engagera sig i samhällsutvecklingen öppnade porten till Rosenbad. Så långt hade de triangulerande spinndoktorerna planlagt projektet – maktskiftet var samarbetets övergripande syfte – men att Alliansen fundamentalt skulle förändra villkoren i svensk politik och cementera blockpolitiken förtäljde inte kristallkulan. Alliansen gick från att vara underdog, ideligen beskylld för att inte kunna samregera, till att bli regeringsduglighetens alfahanne. Plötsligt hamnade bevisbördan hos oppositionen, att inte söka gemensamt mandat 2010 var att inbjuda till kritik om splittring.

Så oppositionen enades. Om att enas. Men eftersom de motvilligas koalition forcerades till en imitation av Alliansens framgångskoncept kan inga kärleksförklaringar i världen övertyga mig om att tvångsgiftet hade kommit till stånd utan Alliansen som prototyp.

Otaliga opinionsundersökningar sedan valet har bekräftat en betryggande majoritet för oppositionen så koalitionen var inte tekniskt nödvändig för att charma väljarna, men ”better safe than sorry” resonerade partiledare Mona Sahlin. Och nu står hon där. Reformisten med ett förnyelsearbete som torpederats, inklämd mellan ett favoriserat miljöparti och ett med armbågen inviterat vänsterparti.

Och när nu ”alla ska med” krävs det såväl eltejp som metodisk briljans för att bevara husfriden och omvandla plakatpolitiken till ett vederhäftigt regeringsalternativ. Bara en sådan trivial sak som gemensam valplattform alstrar svårigheter. V har genom ett kongressbeslut uteslutit gemensam valplattform och för att komma runt beslutet skulle trion tvingas kalla valplattformen för ”regeringsplattform”, men Sahlin och språkrören pratar redan om valplattform. Mot vänsterns vilja. Å andra har ju ohlygarkerna historiskt sett inte haft några svårigheter att byta etikett utan att ändra innehåll.

Om formalia ställer till problem, vad ska då inte sakpolitiken göra?

Det nuvarande uppläggets ansträngda karaktär bekräftas av de uteblivna ovationerna från egna led. Koalitionen hotar den säregna dynamik som spänningen mellan särintresset och det allmännas bästa alltid skapat inom socialdemokratin. Sahlin kommer få ett helvete att övertyga de excentriska småpartierna om en politik som balanserar olika intressen och grupper inom arbetarrörelsen, såväl politiskt som organisatoriskt. Det är ingen vågad gissning att de rödgröna kommer regissera en dramatisk show på den politiska scenen de kommande åren.

Mer läsning

Annons