Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tidig julklapp från regeringen

/
  • Regeringens partiledare presenterade i går ett stimulanspaket på sammanlagt 22,9 miljarder kronor under tre år.

Annons

I går presenterade regeringens partiledare den finanspolitiska injektion som många väntat på. Ett krispaket värt totalt 22,9 miljarder under tre år, utöver den expansiva reformbudgeten på 32 miljarder, lanseras för att möta utmaningarna i krisens spår.

Utmaningar som inte ska underskattas. Sverige är ett litet exportberoende land, 50 procent av vår BNP består av inkomster från exportföretagen, som kraftigt drabbas när efterfrågan på svenska varor och tjänster sjunker i omvärlden. Och den minskade efterfrågan visar sig nu genom en snabbt vikande realekonomi och rekordvarsel i flera sektorer, något som i sin tur avspeglas i Konjunkturbarometern där alla kurvor som reflekterar människors framtidsförväntningar pekar åt fel håll. Hushållens ökade pessimism underbyggs av rekordvarslen, sjunkande bostadspriser och fortsatt negativ börsutveckling. Att Konjunkturinstitutets arbetsmarknadsenhet, en expertröst bland andra, kallar läget nattsvart och att Sverige rent tekniskt befinner sig i recession gör knappast läget mer positivt.

Ljuset i mörkret är dock att orsakerna till krisen inte är inhemska, utan härrör från finansfrossan och den vikande globala ekonomin. Till skillnad från drivkrafterna som manade fram 90-talets kris, med en arbetslöshet på nästan tio procent, har vi i dag en rörlig växelkurs, ett ekonomiskt ramverk som fastslår budgetöverskott på en procent, sunda statsfinanser med rekordstora överskott och en regering med fullt fokus på arbetslinjen. Sammantaget gör det läget mer fördelaktigt.

Men för att undvika att konjunktursvackan resulterar i förlorade generationer hänvisade till utanförskap så krävs det att regeringen agerar kraftfullt med en expansiv finanspolitik på flera fronter.

Precis det gör regeringen nu i form av återinförande av ett personinriktat ROT-avdrag till en kostnad av 3,6 miljarder kronor och miljardsatsningar på utbyggnad och underhåll av vägar och järnvägar. Åtgärder som ska vidtas snabbt för att ge optimal arbetsmarknadspolitisk effekt i syfte att dämpa krisens verkningar.

För att lindra effekten av alla varsel tillför regeringen tre miljarder kronor till arbetsförmedlingarna för matchningsverksamhet med coachningsinsatser. Även så satsar man resurser på kompetensutvecklande system för alla som står utan sysselsättning i form av arbetspraktikplatser, tusentals vuxenutbildningsplatser inom ramen för yrkesvux och en nyinrättad yrkeshögskola samt 4 700 fler nystartsjobb med fördubblad nedsättning av arbetsgivaravgiften.

Åtgärderna beräknas ge 9 000 nya arbetstillfällen, stötta 28 000 människor i omställningsfasen mellan arbeten och förse 20 000 människor den kompetensutveckling de behöver.

Regeringens insatser lär knappast tysta rösterna som kräver ytterligare stimulansåtgärder. Det vore naivt att anta att arbetsmarknadens parter inte kommer att gapa efter mer så länge det återstår punkter på deras önskelistor. Och de beska kommentarerna från oppositionen har redan strömmat in som brev på posten. För lite. För defensivt. Det är lätt för socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet att envisas om fantasipaket när finanserna sköts av någon annan. I opposition förlorar man makt men kan sjunga sedelpressens lov i en populistisk tonart.

Kritiken bör regeringen ta med ro. Staten har ett överskott i sina finanser på 180 miljarder kronor, visar Riksgäldens siffror för fyra kvartal till och med oktober. Sverige som helhet har dessutom ett kolossalt överskott i sina löpande utlandsaffärer. Överskottet i bytesbalansen under årets tre första kvartal motsvarar åtta procent av BNP. Den mycket kraftiga sänkningen av Riksbankens styrränta och EU:s bankpaket är bitar i det pussel som kan antas lösa upp de ekonomiska knutarna som strypt kreditgivningen.

Därmed inte sagt att den offensiva satsningen, som ligger långt över EU-kommissionen krav på medlemsländerna, är tillräcklig. Men i nuläget gör regeringen bäst i att inte vidta panikåtgärder utan istället avvakta utvecklingen och vid behov återkomma med kompletterande insatser som syftar till att upprätthålla arbetslinjen.

Att slanta upp 50 miljarder, vilket är den summa som fack, arbetsgivare och andra bedömt nödvändig, hade skapat bilden av en regering som inte har koll på läget. Oron hade ökat i stället för att minska. Statsbudgeten hade försvagats och reformerna hade krävt betalning senare i form av höjda skatter och besparingar i välfärden.

Statsminister Fredrik Reinfeldt påminde under presskonferensen om vikten av att upprätthålla det ekonomiska ramverket. Kloka ord. Regeringen får inte tappa greppet som finanserna. Det tar betydligt längre tid att bygga upp sargade statsfinanser än att godtyckligt slänga ut miljarder för att tysta alla särintressen.

GD 6 DECEMBER 2008

Mer läsning

Annons