Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Två år kvar till valet: spelteori, integration, snabbtåg och Nato-medlemskap

Ledarsidans Bawar Ismail kommenterar söndagens partiledardebatt i SVT Agenda.

Annons

Söndagens partiledardebatt i Agenda var stundtals intensiv och befriande.

Halvvägs igenom mandatperioden 2014-2018 var det dags för partiledardebatt i söndagens SVT Agenda. Och vilken högljudd debatt det blev!

Utbildning och skola blev uppvärmningen. Statsminister Stefan Löfven (S) gick till attack mot vinstuttag i skolan men blev snabbt neutraliserad av Anna Kinberg-Batra (M) och Annie Lööf (C) som ville diskutera kvalitetsbrister i såväl kommunala som privata skolor. Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) utmärkte sig genom att inte leverera alls i skoldebatten. Jan Björklund (L) överglänste utbildningsministern när han kritiserade Fridolins försök att utvidga elevinflytandet i skolan. I en situation där många lärare runt om i landet vittnar om bristande studiero i klassrummen vill utbildningsministern alltså ytterligare stärka elevernas makt över lärarna.

Efter skoldebatten skulle partiledarna ta ställning om regeringsbildning efter valet 2018. Men ingen tv-tittare blev nog klokare av debatten, särskilt inte när flera av partiledarna började prata i mun på varandra. Jimmie Åkesson (SD), som inte fick något större utrymme under skoldebatten, fick nu huvudrollen. Åkesson framstod som lite kränkt och bitter när han klagade på att Alliansen inte samarbetade med honom. Men främst var han frustrerad på Löfven som återkommande gånger brunstämplat SD. Och Stefan Löfven lovade att inte avgå som statsminister om Alliansen blir större än de rödgröna, och samtidigt lovade han att aldrig samarbeta med SD. Anna Kinberg-Batra talade om att leda en alliansregering men inte samarbeta med vare sig S eller SD. Jan Björklund öppnade upp för en alliansregering med stöd av S. Ebba Busch-Thor gick till attack mot SD och påminde tv-tittarna om partiets senaste antisemitiska skandaler. Men frågan om hur Sveriges regering kan komma att se ut efter 2018 besvarades aldrig.

I migrationsdebatten spelade, av förståeliga skäl, Jimmie Åkesson åter huvudrollen. Han gick till attack mot vänster och höger. Samtidigt kunde varken Löfven eller Fridolin ge ett tydligt besked om den nya restriktiva asylpolitiken skulle bli permanent, i stället gömde de sig bakom talepunkter om EU-förhandlingar.

Söndagens partiledardebatt var stundtals intensiv och befriande. När den uttjatade diskussionen om spelteorier och regeringsunderlag var över lades åter fokus på sakpolitiska frågor. Jimmie Åkesson (SD) försvann nästan helt när de rödgröna och alliansen ordkrigade om snabbhastighetståg är avgörande för klimatet och om det är ekonomiskt smart. När säkerhetspolitik debatterades synades SD:s försvarshyckleri: hur kan ett parti som fiskar efter försvarsvänliga gammelmoderater inte ta ställning för ett Nato-medlemskap? Jan Björklund cementerade Liberalerna som det parti som försvarsvänner bör rösta på när han kritiserade den senaste försvarsuppgörelsen för att vara otillräcklig.

När integrationen låg på dagordningen gjorde de rödgröna och alliansen ett stort misstag. Stefan Löfven varnade för förslagen om lägre löner för att få fler nyanlända i jobb, och alliansen svarade med att det var bättre än försörjningsstöd. Och det är ju klart, en lön att leva på är betydligt bättre än att gå runt i hemmet med försörjningsstöd.

Men integration handlar inte bara om jobb. Frågor som språk, medborgarskap, normer och värderingar spelar en lika viktig roll för att få nyanlända och infödda svenskar att känna samhörighet med varandra. Och när ingen annan partiledare lyfte fram detta fick Jimmie Åkesson ett öppet mål, trots att SD saknar konkret integrationspolitik. Det misstaget får de övriga partiledarna inte göra om. För i sådana fall riskerar SD att få patent på frågor som exempelvis ett inkluderande medborgarskap.

Partiledardebatten visade att det finns en rad frågor som skiljer partierna åt - även inom höger- och vänsterblocken. Det är uppfriskande när en stor del av det politiska samtalet handlar om hur S eller M ska regera efter valet 2018. Till nästa gång bör SVT kanske stryka regeringsfrågan som ett debattämne för att öppna upp diskussionen om de sakpolitiska, men även ideologiska, skillnaderna i svensk politik.

Mer läsning

Annons