Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Våra svenska hjältar

/

Annons

Jag slutar aldrig att imponeras av dessa människor som klarar av att jobba i princip dygnet runt, som delar ut flygblad på skolor, sprider sina budskap genom kampanjer och som till och med omsorgsfullt ringer hem till partiets äldre, ensamma medlemmar för att fråga hur de mår och har det! Det är precis sådana människor som ger mig hopp om Sveriges framtid som nation. De är inte bara envisa utan de har också en vision om ett enat Sverige – ett enat och renrasigt, ariskt land.

Sverigedemokraterna är partiet som har siktet inställt på att komma in riksdagen 2010. Sd:s budskap är att vi ska akta oss för att beblanda oss med människor som saknar arisk bakgrund och dem som skiljer sig från oss andra. Se upp!

Människan är en enda art och vi borde stå enade, tycker jag. Alla folkgrupper härstammar ursprungligen från Afrika, det är ett genetiskt bevisat faktum. Men, hur många generationer svenskar måste man ha i sin släkthistoria för att få kalla sig svensk? En, två eller måste man kanske ha svenska rötter ända från slutet av 1600-talet? Och får man överhuvudtaget ha någon annan etnisk bakgrund om man ska få kalla sig svensk?

De människor som jobbar med att sprida ut sådana budskap som ”Bevara Sverige svenskt!” får mig att på allvar fundera över värdet av att vara svensk. Är det bättre att vara svensk än att vara afrikan? Nej, absolut inte!

Precis som föreningen Ungdom Mot Rasism uttrycker det, ”är alla lika, alla är olika”. Problemet är att de riktiga eldsjälarna mot rasism kanske redan har förlorat hoppet. De som tror på människors lika värde, oavsett etnicitet, kön, tro eller sexuell läggning, kanske har låtit rädslan ta över och bestämt sig för att låtsas som det regnar.

En mörk och regnig dag kanske de står där och knackar på din dörr, de som fortfarande idogt jobbar dygnet runt – rasisterna. Det är de som vill förpassa annorlunda individer ut ur landet precis på samma sätt som nazisterna gjorde under 30- och 40-talet. Om du är svensk så kanske de bara vill dela ut några av sina blågula flygblad eller kanske till och med värva dig till sin gemenskapsrörelse.

Så, hur ska vi göra? Ska vi bara vara tysta och hoppas att dessa politiska element en dag spontant försvinner eller ska vi ställa oss upp och säga vad vi tycker och även visa att vi har tillräckligt med civilkurage för att motverka förtryck såsom etnisk förföljelse?

”Vakna Sverige!”, säger både de och jag, men de menar inte att Sverige ska vakna på samma sätt som jag.

Mer läsning

Annons