Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Överallt ligger döda

/
  • En iransk ämbetsman passerar ett av jordvävningens offer på begravningsplatsen Behesht Zahra i Bam. Över 20 000 människor uppges ha dödats. Foto: Scanpix / Raheb Homavandi

BAM/IRAN - Det är fruktansvärt. Det ligger döda överallt, barn och gamla. Flera tusen ligger fortfarande begravda i rasmassorna. Och det finns inte resurser att hjälpa dem, säger Nima Sarvestani, filmare och tidigare gävlebo, på plats i katastrofens Bam i Iran.

Annons
Han rapporterar från Bam för SVT:s räkning.
Nima Sarvestani berättar att det fortfarande kommer skalv.
- Senast i natt kom det ett. Situationen är oerhörd och det blir värre. Det sägs att det ska regna i natt. 90 procent av bebyggelsen här är av lera. Kaos, helvete, jag kan bara beskriva det så.
Han säger att de flesta av Bams invånare mist hela familjer.

- Dödssiffrorna stiger hela tiden. Jag tror att det nu rör sig om omkring 25 000. Ändå säger de officiella källorna i Iran 6 000. Men ingen här litar på vad regimen säger.
Jordbävningen drabbade staden Bam halv sex på morgonen lokal tid.
- Det är de som var vakna vid den tiden som har överlevt. Det är inte många. De flesta låg i sina sängar.
Han beskriver en befolkning i chock.
- Människor är svårt chockade. De gråter inte, pratar inte. De bara sitter och stirrar rakt framför sig. Alldeles intill dem, överallt, ligger döda, deras anhöriga. Några har gjort upp eldar, det är kallt här och nästan alla byggnader har rasat.

Han säger att Bam nu behöver all hjälp som går att få.
- Det finns inget här, inga grävmaskiner eller hundar som kan gräva och leta fram de begravda. Ingen beredskap alls. De få mediciner som finns är många år gamla och verkningslösa. Människor har ingenting, inget tak över huvudet, inga kläder mer än de de har på sig.
Regimen är osynlig, säger han.

- I medierna här försöker de släta över situationen. De säger att de skickat tusentals miliser och annan hjälp till Bam. Men det finns varken miliser eller någon hjälp från regimen här. I stället utnyttjar de katastrofen i propagandasyfte, säger Nima Sarvestani.
Han hoppas nu att insatser från utlandet och olika hjälporganisationer snabbt ska sättas in och bli synliga för befolkningen så att de inte ska förlora det hopp som håller dem uppe.
Sin egen rädsla skjuter han ifrån sig, säger han.
- Det går på något sätt inte att bli rädd, det kan jag inte. Man tar på sig en yrkesroll.

Intrycken är för svåra att ta till sig helt.
- Man blir van. Det är för många döda för att man ska kunna orka ta det till sig. Det är lik överallt. Värst är att se barnen.

Sofia Öhlander
026-15 96 46
sofia.ohlander@gd.se

Mer läsning

Annons