Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det stora glöggpartyt, del IV

Jag har aldrig varit omöjlig.
Så jag ber att redan få önska även kraftiga meningsmotståndare en riktigt God Jul!
För nu kan läktarkramarna dansa räven raskar runt på Strömvallenläktaren hur länge som helst.

Annons

Gävle kommun har haft stort glöggparty, och i utredningen om Strömvallens framtid har de tre tänkta alternativen nu blivit fyra (eller om det är fem, jag är nästan lite lullig själv) – så det här kommer att bli en långdans vi kan följa i många, många år till.

Jag förstår att det känns lägligt med ett kommunalt sysselsättningspaket – men ändå.
Själv sakfrågan kan ni bläddra hit och dit och läsa om på nyhetsplats i dag eller i går, och för all del även synpunkter från GIF-supportrar (placeras på insändarsidan) och från fina människor som tycker en helt annan sak och därför får sina idéer rubricerade på kultursidorna och under ämnet debatt.

Strunt samma.
Ni vet var ni har mig.
Och nu vet vi, ungefär, var vi har – inte Gävle kommun, för den styrs väl fortfarande av folkvalda – utan tjänstemännen på olika kommunala instanser.
De säger, inte A och B, inte alternativ 0, 1, 2, 3, 4 – utan det här verkar intressant, det här verkar spännande, det här kan vi hålla på med hur länge som helst.
Förhala, sa förvaltningen Bygg&Miljö.
Förhala, sa förvaltningen Tekniska kontoret.

Läktarkramarnas lydiga lakejer har i mina ögon fått nio nya ansikten vars främsta syfte inte är att utveckla Gävle utan att avveckla en möjlighet till framtidsmöjligheter. Sånt gör man bäst genom att titta på förslag, föreslå arkitekttävlingar, kompromissförslag utan finansieringar och rent strunt.
Ibland behöver man inte överdriva, ens ironisera, bara berätta hur det är. Så här står det, faktiskt, i en utredning undertecknad av nio personer på de kommunala förvaltningarna:
”Den gamla läktaren kan, i samråd med länsstyrelsen, eventuellt utvecklas med inglasning, restaurang, loger eller utrymme för media.”
Det står verkligen så!

Jag kan känna starkglöggsdoften från det kommunala konferensrummet ända in på min enkla redaktionskammare.
...den gamla läktaren

...inglasning, restaurang.

...loger.

...utrymme för medierna.

Vidare från den kommunala kreativitetens lilla julfest finns i kompromissförslaget några formuleringar som kittlar min svarta läggning:
”Den nya läktardelen täcks med tak enligt samma princip som den gamla läktaren”.
Enligt samma princip?
Fler pelare??? Räcker det inte med de 26 som redan nu stänger sikten från ena sidan?
Visst tar det väl mer utan russin och mandel?

Nollalternativet är givetvis att inte göra något alls. Det känns som det mest Gävlemässiga av alla. Gör ingenting, bevara intill förfallets gränsland; har ni sett läktaren på nära håll, har ni luktat på träpelarna; har ni suttit där och vaggat med överkroppen för att se bollen?

Det är dock ytterst intressant att läsa utredningen, speciellt när man kommer in på hur uppropet från alla länsmuséer gick till (och som bekräftar mina tidigare teser). Berättelsen om Strömvallen skickades till länsmuseer och länstyrelser runtom i landet med fråga: har ni sett något så vackert och fantastiskt nån gång?
Svaret lät inte vänta på sig. Läktarkramare i hela landet kastade sina lustiga hattar i luften och ropade: ”Nej, nej – aldrig. Strömvallen måste vi ha. Hurra, hurra, hurra.”

Ett av svaren lyder så här:
”Jag röstar ja! I Västerbotten finns inget som ens kommer i närheten.” (Bo Sundin, länsstyrelsen i Västerbotten)
Det enda jag egentligen förvånas över är att inte Gävle kommun har erbjudit Jimmy Nordin att ha hand om omröstningen om de tre, fyra, fem – åtta alternativ kring Strömvallen som vi invånare till slut ska ta ställning till runt 2014.

Jodå, jag vet att jag inte på något sätt har bringat klarhet i frågan hur det ska bli med Strömvallen, med konserthuset, med hela den stadsdel som kan ge Gävle ett lyft och ett unikt, fysiskt och känslomässigt famntag mellan idrott och kultur.
Det går inte.
Det går bara att höja en glöggmugg och önska, tja...God Jul?
”Jag kan känna starkglöggsdoften från det kommunala konferensrummet ända in på min enkla redaktionskammare.”

Mer läsning

Annons