Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En utskåpning som är en halv bragd

Hade Jacob Markström stått i fjol hade Brynäs gått till slutspel.
Jo, jag menar allvar.

Annons

Jag är inte ensam som påstår det. Något facit får vi nu inte, men det är inte svårt att se skillnaden, fjolårets målvaktspar var det stora problemet och den största anledningen till det stora fiaskot. Markström kom in i målet de sista sju ligamatcherna men då var skadan redan skedd. Att det gått så bra den här säsongen är mycket Jacobs förtjänst.
Brynäs förtroende för Markström är hur stort som helst. Förfogar man över en av landets bästa målvakt har man inga problem med att låta HV leka rommen av sig och skottstatistiken 40–23 måste vara något sorts rekord.
Med Jacob som sista utpost kan Brynäs gnetspela i två perioder och ha 1–1 med sig inför tredje.
Det är ett lysande resultat. Precis som 2–2 är vid full tid.
Starkt av Brynäs att fixa kryss i Kinnarps Arena. Jag läste i vår matchblogg att redaktör "Sasse" Sandström skrev något om en bragd...
Okej då, "Sasse", en halv bragd kan jag gå med på. Men att efter ha varit utspelade i två perioder är det enormt att klara kryss.

Det var en underlig hockeymatch.
Först var Brynäs helt utskåpat. En kombination av taktisk defensiv och stark hemmapress. Det höll en bit in på sista perioden när HV gjorde 2–1. HV gjorde sina bägge mål i power play, ett högt betyg till Brynäs disciplinerade försvarsspel.
Ni kommer ihåg matchen mot Linköping efter att gästerna tagit ledningen med 1–0. Vad var det som hände? Jo, Brynäs satte in det stora offensiva slaget och LHC fick bara inrikta sig på att försvara sig.
Det var samma sak i går. Efter HV:s 2–1 flyttade Brynäs upp spelet, WDW-kedjan fick mycket istid och anförde ett taggat och segersuget Brynäs, en märklig förändring av matchbilden.
HV blev tagna på sängen. Det är inte ofta man ser ett lag så rädda att förlora som HV var efter Dixons 2–2. Samtidigt som frustrationen grep tag om smålänningarna. Men, rätt givet anser jag, klart att man snedtänder efter att först bli blåst på två "säkra" poäng och ovanpå det få Lathti emot sig.

Brynäs har mycket att gotta sig åt.
Det var fjärde raka med poäng.
Man tog poäng i nionde matchen av de tio senaste. Bara en enda förlust, mot Rögle borta, 3–4 den 27 november. En match Czarnecki var missnöjd med och då inte bara över förlusten.
Brynäs är svårslaget och det fick även HV känna på. En tät defensiv med ett uppoffrande och hårt jobb, fungerande styrspel och, naturligtvis, en supermålvakt är kärnbultar i framgången.
Samtidigt som man är väldigt skridskoskickligt och ställer om snabbt.
Att man inte vinner fler matcher beror på att man saknar naturliga målskyttar och har ett power play som inte fungerar. Nu kan man vinna matcher trots att man gör få mål tack vare att man prioriterar försvarsspelet och låter det styra spelet framåt.

Eftersom det var två månader sedan Steve Dixon gjorde mål senast så var de väl dags nu.
Han gjorde sitt andra mål för Brynäs mot Skellefteå den 9 oktober (2–5). Nu var det dubblerat. Dixon var tillsammans med Markström Brynäs klart bästa spelare mot HV.
Dixon blir allt bättre. En laglojal och en stor lagspelare, skicklig passningsspelare, bra spelsinne och med god teknik. Är också bra tekare. Sprider energi i laget.
Kedjan med Dixon mellan Wanvig och Widing var mycket bra och har för tillfället hög sevärdhet.
I övrigt är det de gamla vanliga namnen som lyfter Brynäs. Jag tycker Lars Jonsson är stabilare än vanligt, Hietanen grundligare nu än tidigare, Dackell puckhållare av rang och framspelningen till Dixons 1–1 var superb, hade han ögonen i nacken?
Granström sviker aldrig.

Till sist: Snön vräkte ner under hela lördagen här i Furudal. Ett fantastiskt fint vinterlandskap breder ut sig utanför fönstret. Kanske det kan bli en skidtur under söndagen.

Mer läsning

Annons