Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stenbecks man på fabriken

Annons
Den 1 februari för ett år sedan övertogPer Lindberg ansvaret för Korsnäs AB.

Omsättningen på stolen har varit snabb påsenare år. Direktörer har kommit och gått efterbara något år på posten. De senaste namnen ärVigo Carlund och Christer Simrén.

Annat var det förr, när män som docent NilsLandqvist styrde och ställde, år ut och år in.Efter honom ledde Lennart Ahlgren företaget från 1986-1993.

Kanske blir även Per en långkörare?

Inför vårt möte var jag litet betänksam.Han har hållit en låg profil under sitt förstaår. Inte många på stan känner till hansnamn. Dessutom ville han ha mina frågor i förväg.Dock accepterade han utan vidare att jag inte har frågorfärdiga i förväg men ville läsa artikeln förepublicering.

Jag var därför förberedd på att mötaen försiktig och kontrollerande person och blev glatt överraskadav att istället möte en prestigelös och dynamiskperson, resultatinriktad och öppen.

Och visst, hur hade jag kunnat vänta mig någotannat. Per Lindberg är ju handplockad av Jan Stenbeck, ochhan imponeras knappast av räddhågade mesar.

Per jobbar i Gävle men bor i Stocksund. Han pendlar,oftast med bil men bor några nätter varje vecka i Gävle.

Det här är en känslig fråga, förstås.Varför bor han inte i den fina disponentvillan i Bomhus?

Men det är inte Per ensam som fattat beslut om var hanskulle bosätta sig, efter fyra år i Chicago.

Även familjen, med barn i skolåldern, hade sinasynpunkter. Och Per, som är uppvuxen i bruksmiljö, insågockså att det nog inte är så roligt förbarnen att växa upp i Bomhus när pappa är chefför Korsnäs.

Själv kommer han från tjänstemannamiljö.Pappa var produktionschef för Hallstahammars AB, resternaav gamla Hallstahammars bruk. I den miljön låg tjänstemännensvillor i backen och arbetarnas bostäder på andra sidanån. Det fanns spänningar mellan klasserna dåpå 60- och 70-talet när Per växte upp och jantelagenrådde.

Per är akademiker och blev civilingenjör vid Chalmers1985. 1990 doktorerade han på en avhandling om produktionsstrategieroch investeringar i ny teknik. Han var inriktad på utvecklingoch var med om att starta Core vid Chalmers teknikpark.

Sen lockades han till Chicago, av forskningskamraten BruceGrant, en svensk-amerikan som startat konsultfirman Applied ValueCooperation. Det här var 1997 och Per kom att jobba med produktions-och logistikfrågor inom telecom och bilindustrin.

Hur fick du jobbet på Korsnäs?

- Företaget i Chicago var delägt av JanStenbeck och i det sammanhanget träffade jag honom. Och närChrister Simrén valde att göra något annat togJan kontakt med mig och tyckte att jag skulle ta jobbet i Gävle.

Det sägs att han kräver allt av sina chefer.

- Så är det. Och något annat ärinte rimligt, tycker jag. Inom Stenbecksgruppen förväntasman vara väldigt lojal och ställa upp till 100 procent.

Han är en visionär?

- Jag vill inte påstå att jag i alladelar förstår hans visioner, det gör jag inte.Men jag förstår att han är väldigt långsiktigoch det är en förmån att få jobba med ensådan ägare. Samtidigt har han definitiva synpunkterpå kort sikt och i detaljer. Det skapar en intressant dynamiksom man får lära sig hantera. Så är det.

Stenbeck sägs driva en företagskultur därhöga chefer trakasseras på fester.

- Jan är en väldigt bestämd person.Hans uppfattningar är oftast baserade på fakta menhan har också god intuition. Han är en kraftfull personsom i vissa sammanhang uppfattas som oerhört jobbig. Detberor på hur man själv är som person. Det ären grabbig kultur där man måste vara hårdhudadför att hänga med i svängarna.

Jag har själv varit med om fester med påhitt somuniformer och andra grejer men jag ser det som en kul grej, somteambuilding. Ingen skulle ifrågasätta om man som teambuildingtar ut lag i skogen och låter lagen bära olika kepsar.Man måste sätta det i sitt sammanhang. Det jag harvarit med om har bara varit en kul grej, inget annat.

Jans ledarstil är kanske för amerikansk?

- Visst är det så. Min erfarenhet av amerikanskachefer är att de förväntas fatta beslut medan svenskachefer förväntas lyssna på anställda ochi dialog komma fram till en lösning. Allt annat vore orimligt.Den amerikanska stilen är inte sådan. Man tar diskussioner,självklart, men sen fattar chefen beslut och det ärmer Stenbecks stil. Beslut är fattat, var god verkställ!

Hur trivdes du själv i Chicago?

- Mycket bra, både jag och hela familjen, bådeprofessionellt och socialt. Chicago är en logistisk knutpunktmed ett väldigt flöde från öst till väst.De som väljer att bo kvar där har en väldigt sköninställning, tycker jag. De är öppna och oerhörtprestigelösa medan man på östkusten kan ha enelitistisk inställning. Där finns de fina skolorna ochen nästan blåblodig, engelsk tradition. Västkustendäremot är kroppsfixerat med en oerhört ytlig kultur.Chicago är någonstans i mitten, midwest, lagom. Vihade det väldigt bra.

Sen kom du till Sverige och Korsnäs. Hur platsardet företaget bland de övriga i Stenbecksgruppen?

- Korsnäs är och har varit en källasom finansierat andra verksamheter. Det har tjänat som finansiäroch Korsnäs har, tack vare duktig ledning och duktiga medarbetare,gett god lönsamhet över åren. Även om dethar sviktat på senare år är det likafullt enstabil bas att bygga på. Det är på det sättetKorsnäs har platsat i gruppen.

Du kommer själv från den nyaspännandevärlden till en traditionell industri. Hur har den processenvarit?

- Jag har jobbat i telecom-sektorn både i USAoch Sverige, dessutom i bilindustrin. I telecom-sektorn var deten väldig dynamik och expansionen var oerhörd. De problemman hade var att hinna med allt och hitta plats att sättaalla människor. Bilindustrin var en mer statisk strukturmed sina egna problem. Pappersindustrin är väldigt traditionellmed långa cykler både beträffande investeringaroch relationer, allt från träd till kunder.

Jag är ju ny inom den industrin och har kanske inte tillräckligkänsla för historien och de fördelar som finnsi traditioner, gamla sätt att jobba, med kunskaper och etableraderutiner.

Men det är nog en fördel att jag kommer till Korsnäsutan förutfattade meningar om hur det ska se ut. Att jaginte har någon branscherfarenhet uppvägs av ett nyttsätt att se på saker.

Vad såg du när du kom hit?

- Ett företag som har en väldigt stabilbas, ett gott tekniskt kunnande, bra produkter, goda kundrelationer.Men utvecklingen har stannat upp under det senaste decenniet.Eller möjligen är det så att omvärlden harhunnit ikapp. Vigo Carlund och Christer Simrén hade börjatta initiativ till ett förändrat arbetssätt. Mendet jobbet var bara påbörjat och jag har fåttta vid och hitta nya lösningar på de här frågorna.

Hur ska vi förändra vårt arbetssätt ochbli mer effektiva utan att slå sönder det som är?Det är en svår balansgång men hittills har vilyckats hyfsat, tycker jag. Korsnäs är ett gammalt traditionelltföretag i behov av förändring, inte bara kosmetisktutan i grunden.

Folk har tvingats sluta på Korsnäs ochdet har knappast hänt förut.

- Det är inte med lätt hjärta mansysslar med sådant. Men det är riktigt. Så ärfallet och det är en konsekvens av beslut som fattats. Vihade fem pappersmaskiner. Några var små och inte konkurrenskraftiga.Att ha så många kostar mer än det smakar sånu ligger en i malpåse.

Ni har haft tre olyckor på kort tid. Beror detpå era kraftiga rationaliseringar?

- Det är inte första gången jag hörden frågan och svaret är att vi vet orsakerna förstnär utredningarna är klara. Men personligen har jagsvårt att se ett samband mellan olyckorna som skett påtre helt skilda ställen, på tre helt orelaterade områden.Det är olyckligt att det händer och man lider med deanhöriga och skiftlagen, arbetskamraterna. Och skulle detvisa sig bero på en systematisk brist, då fårvi åtgärda den.

Det har uttalats kritik för att ledningen inteuttalat sig i samband med olyckorna.

- Ja, det har det gjort. Det vi sagt är attvi avvaktar med att uttala oss om orsakerna tills vi har utredningenpå bordet. Det pågår en polisutredning och yrkesinspektionenhar tillsatt en haverikommission. Men jag reagerar på attpoliserna uttalade sig i pressen och sa att orsaken var att folkvar stressade. Det tycker jag var onödigt och det bidrartill spekulationen.

Sen hände den sista olyckan på sportlovet och dåvar den som är arbetsmiljöansvarig inte på plats.Även jag var bortrest och därför blev det personalchefensom fick kommentera i media. Det var inget försök attmörka eller att hålla oss undan. Vi har pratat om dethär och har insett att våra rutiner när det gälleratt hantera media kan bli bättre.

Media kräver svar och det är rimligt att de skafå svar. Det har vi lärt oss. Men det är inteså lätt när man inte har något att säga.

Den senaste tiden har förslaget om enhockeyarenapå Alderholmen diskuterats.Vad skulle det betyda förKorsnäs?

- Det är svårt att säga. Men förGävle är det väldigt viktigt att ha ett idrottslagi den högsta serien, oavsett om det är fotboll, handbolleller hockey. Det skapar självkänsla och identitet.Gävle har Brynäs och det är rimligt att man haren arena som är representativ. Det är inte Gavlerinken.Den är gammal och funktionell men inte representativ. Gävlebehöver en flexibel arena som man kan ställa om tillannat, större evenemang, mässor, konserter.

Ett minigloben?

- Exakt. Gävle vill ha ett rikligt kulturliv,som alla andra och innan man löser teaterfrågan kanskeman skulle stanna upp och fundera på en hockeyarena också.Det tror jag vore värdefullt. Och Korsnäs skulle säkertkunna hjälpa till i sponsring av Brynäs, beroende påarenans utformning och innehåll.

Skulle man kunna tänka sig att det blir Korsnäs-hallen?

- Den siffra jag hört är att hallen skullekosta 200 miljoner. Jag vill inte ens spekulera i möjlighetenatt bidra med så mycket pengar att den skulle få hetaKorsnäshallen. Det är tveksamt - men vi kan tänkaoss att bidra.

Vad har du fått för intryck av Gävle?

- En trevlig stad med fint centrum, med husen, Slottet,Gavleån och parken. Nästa steg borde vara att göranågot kring hamnen och där skulle en arena hjälpatill. Det är en tillgång som inte utnyttjas. Magasinenskulle kunna bli väldigt fräcka i sammanhanget.

Men mentaliteten i Gävle är ungefär som TommySandlin, litet lågmäld. Man tar sig inte ton. Det ärlitet janteorienterat, det är den känsla man fårav Gävle. Utan att förolämpa, men det finns intenågot vidare drag. Man vet ju hur det ser ut politiskt ochdet hänger ihop.

Jag tror inte att det vore helt fel om någon kom ochröjde runt och satte saker på sin spets genom att ruckapå gamla föreställningar och strukturer. Härfinns en känsla av stiltje och en tung socialdemokratiskprägel. Men det finns en styrka också. Jag uppfattaratt här finns god moral och etik och det hoppas jag ärsant.

Vilket lag håller du på i ishockey?

- Jag älskar hockey och mitt lag är Frölunda,därom råder ingen tvekan. Men när jag växteupp var Brynäs laget nummer ett. Dom vann ju flera åri rad på 60-talet.

Och i dag är du på bandyfinal!

- Ja, och jag håller på Västerås.Tack vare en vänlig leverantör har jag fått biljetteroch jag tar med min son Anton. Det blir hans första bandymatchoch min andra. Jag såg finalen 1973 och jag tror att detvar mellan Västerås och Sandviken.

Hur ser Korsnäs ut om tio år?

- Då har vi en väldigt stabil lönsamhetoch vi har verksamheten kvar i Gävle. Kapaciteten ärhögre än i dag och vi gör det på färreanställda. Vi har en mer renodlad produktion och Korsnässom varumärke är starkare än i dag. Det äroerhört viktigt att vårda sitt varumärke. Folkbåde i branschen och i den här stan uppfattar Korsnäspositivt. Det betyder kvalitet och stabilitet. Det måstevi behålla. Vi måste ladda det gamla med nya egenskaperoch fylla förväntningarna. Vi ska helt enkelt vara outstanding.Där har vi varit och det ska vi inte tappa bort.

Korsnäs har alla förutsättningar att bli denstjärna man varit men vi måste putsa på glansenoch det innebär hårt arbete.

Och vad gör du själv?

- Det har jag ingen aning om. Då är jag53 och gör säkert något roligt, riktigt vad vetjag inte.

Mer läsning

Annons